Fler missuppfattningar om kvotering

02 september 2009, av Pelle Billing

SvD skriver idag att Maud Olofsson nobbar kvotering. Vilket givetvis är något jag tycker är bra. Men artikeln innehåller (som vanligt) ett par antaganden som behöver granskas:

– Det är inte politikernas ansvar att bolagen har dålig könsfördelning, deklarerar näringsminister Maud Olofsson.

Jämställdhetsutvecklingen i svenska börsbolags styrelserum ser fortsatt dyster ut.

Huruvida bolagen har dålig könsfördelning, och huruvida jämställdhetsutvecklingen ser dyster ut, beror helt på hur många män respektive kvinnor som arbetat sig upp till en position så att de är meriterade nog att sitta i en styrelse. Ifall fördelningen av lämpliga kandidater är 18 procent kvinnor och 82 procent män, så är det helt rimligt att det är just den fördelningen i styrelserna. Om det däremot finns hela 36 procent eller endast 9 procent lämpliga kvinnor, så kan man tala om en positiv eller negativ särbehandling i urvalet till styrelseposterna.

Sedan kan man givetvis ha en helt separat diskussion kring varför det är fler män än kvinnor som satsar på att nå toppen. En sådan diskussion skulle kunna se över flera faktorer:

  • Är det så att kvinnor inte är lika benägna att offra hela sitt familjeliv på att jaga ett toppjobb?
  • Finns det fortfarande manliga nätverk som är svåra för kvinnor att komma in i?
  • Tackar kvinnor oftare nej till ledande positioner?

Jag undrar när vi ska få den typen av intelligent diskussion i samhället? För närvarande verkar retoriken utgå från ett väldigt barnsligt sätt att se på världen, ungefär: ”Det borde inte se ut som det gör, det borde vara fler kvinnor, varför är det inte kvantitativt jämställt trots att vi tycker att det borde vara det”.

Troligen stagnerar diskussionen innan den ens har börjat, eftersom det fortfarande är tabu att titta ärligt på dessa frågor.

Uppdatering: Läs även denna artikel om hur förvirringen har gått så långt att man ska ge 200 kvinnor specialutbildning för att kunna komma in i styrelser. Varför får inte män samma hjälp att uppnå denna kompetens?

 

15 kommentarer på “Fler missuppfattningar om kvotering”

  1. Paddan skriver:

    Ja jisses, cirkelresonemangen fortsätter. Om vi kunde få en intelligent diskussion kring det här så hade barnsligheterna nog minskat radikalt, då vi tvingats definiera de ord vi använder, tittat på vilka troliga orsaker som ligger bakom, vad som är önskvärt och varför, samt får kvinnor (och män) välja själva? (eller är de bara nickedockor som inte vet sitt eget bästa?)

    Mycket möjligt, t.o.m. troligt, att kvinnor motarbetas på vissa positioner i de högre höjderna. Det är inte otroligt att män med makt faktiskt blir lite maktgalna och egotrippade. Men att utgå från att ALLA män och ALLA styrelser är på detta vis är ju så oändligt dumt att ingen borde svälja det.. men nästan alla gör det! Tack vare att vi endast tittar och analyserar det vi ser med ett perspektiv, typ ett observatörsperspektiv där vi står utanför och analyserar. Per definition ser man alltså inget agerande. Subjekten finns intem, bara strukturer. Eller som man oftast gör då man upptäcker detta, uppfinner en könsmaktsordning eller en manlig konspiration, för att någon ska vara ett agerande subjekt (så slipper man den problematiken). Det blir då grundpremiss i analysen, män agerar och konspirerar. Utifrån den premissen så blir resten logiskt ju. Vi bör göra allt för att jämna ut olikheterna.

    Säger bara en sak: Check your premisses!

  2. Pär Ström skriver:

    Du är klok som vanligt, Pelle! Man kan bara drömma om att företrädare i regering och riksdag skulle ha samma förmåga till analytiskt tänkande som du…

  3. Pelle Billing skriver:

    Paddan: Ja, flera av de radikalfeministiska resonemangen skulle falla platt om man erkände att även kvinnor är subjekt, med egen vilja och förmåga att fatta egna beslut.

    Pär: Tack för berömmet! Till slut kommer makthavarna vara tvungna att lyssna på oss.

  4. vmm skriver:

    ”Varför får inte män samma hjälp att uppnå denna kompetens?”

    För att vi män redan kan sånt. Medfött. (Sorry, kunde inte låta bli att skoja lite)

  5. Adam Weisshaupt skriver:

    200 kvinnor ska få en gräddfil bara för att de är kvinnor!
    När är det dags för rullstolsburna eller romer? De är ju faktiskt mer diskriminerade. Finns det t e x någon kurs för 200 män där det lärs ut hur man får behålla vårdnaden om sitt barn? nej, just det.

    Just detta exemplet är ändå inte så farligt även om det är tokigt och ologiskt. Den största samhällsfaran är ju att kvinnorörelsen tillsammans med ROKS ska få utbilda 40 jurister vid Uppsala domstol. De mest radikala och fundamentalistiska feministerna kommer att lära ut irrläror och påvisa förvanskad statistik så att rättssäkerheten minskar, säkert kommer några barn ytterligare att bli av med en manlig förebild p g a detta.

    Detta måste få ett slut snart.

  6. [...] att män säger ifrån att de får minsann inte någon mentor och specialutbildning  – och här är en som gör det – …… men rent allmänt ses kanske  kvinnor som något [...]

  7. John Apse skriver:

    Två kommentarer:

    I diskussionen bör nämnas det ansvar man har, även juridiskt
    som ekonomiskt, att sitta i ett företags styrelse. Detta gäller
    givetvis oavsett kön men det kommer sällan fram.

    En styrelses sammasättning är oerhört viktig men skall inte
    tillättas beroende på kön utan på var och ens unika kompetens.
    Denna kompetens kan givetvis finnas bland såväl män som kvinnor.
    Jag skulle vilja se det företag som stoppar kvinnor bara för att de
    är kvinnor även om de har nåt viktigt att tillföra.

    Dom styrelser jag suttit i har för övrigt varit kvinnodominerade…

  8. Anders skriver:

    Problemet är att man inte talar i klarspråk. Målet är att maktpositionerna i samhället ska vara 50/50 fördelat mellan män och kvinnor. Om det krävs en diskriminering av män för att uppnå det pga av bland annat statistisk skillnad i livsval mellan könen kan man säga att målet helgar medlen.

    Men istället lägger man ut dimridåer av diverse slag som gör gällande att bara kvinnor inte vore diskriminerande så skulle det bli 50/50-fördelning automatiskt. Men jag tror det är väldigt få som faktiskt tror det på riktigt.

    Möjligen kan man argumentera för att det faktiskt är ett viktigt mål att just makten är 50/50-fördelad, men jag förstår inte motivet. Det är ju knappast ett sätt att garantera mångfald om det är det man vill åt, männen och kvinnor i styrelser har ju hyfsat likartade värderingar allihopa.

    Är det någon som hört en seriös motivering till varför man från feministiskt håll anser att det är viktigt med 50/50-fördelning i maktpositioner? I så fall skulle jag vilja höra den. Det kanske finns en bra motivering…

  9. Anders skriver:

    ”..man [lägger] ut dimridåer av diverse slag som gör gällande att bara kvinnor inte vore diskriminerande så skulle det bli 50/50-fördelning automatiskt. Men jag tror det är väldigt få som faktiskt tror det på riktigt”

    Tror du, att det är väldigt få som faktiskt tror det på riktigt?

    Tyvärr tror jag motsatsen.

    Det finns en slags doktrin:

    1. alla yrken/ämbeten/verksamheter bör främst ”spegla samhället” – detta framhålls som ett självändamål.

    2. s.k. snedfördelning beror enbart på diskriminering, eftersom en s.k. spegling skulle uppstå spontant – om det inte fanns någon diskriminering

    (I praktiken görs undantag för sopåkare o.dyl – denna verksamhet anses inte behöva ”spegla” könsfördelningen i samhället.)

    Anders S

  10. Adam Weisshaupt skriver:

    Anders;
    ”I praktiken görs undantag för sopåkare o.dyl – denna verksamhet anses inte behöva ”spegla” könsfördelningen i samhället”

    Lägg till G. schymans kommentar om att sopåkare tjänar 3500:- mer i månaden än en bibliotekariska, om vi då resonerar kring detta kan vi konstatera att det stämmer vad hon säger. Hon använder det för att få Oss att tänka att typiskt kvinnliga yrken är lågbetalda men om vi istället använder Oss av lite logiskt tänkande alá Warren Farrell så kan vi se det ur en annan synvinkel, nämligen:

    Sopåkaren har ingen hög status i samhället och få fäder o mödrar stöttar barnen att bli sopåkare, det är alltså ett yrke som få vill ha samt få drömmer om och för att någon ska ta det så är man tvungen att ge en högre lön. 99% män är sopåkare.

    En bibliotekarie har studerat till sitt yrke och valt det per egen hög maskin så att säga, hon jobbar med det hon tycker om. Att tro att en bibliotekarie inte vet vad hennes utgångslön skulle vara torde vara märkligt.

    Således så kommer kvinnor att få högre lön när de väljer yrkeskatagorier som inte är statusfyllda eller riskfria eller som kräver ett extra engagemang i form av övertid, lång pendling mm mm.

    Detta kan ej bli gjort förrän de ger upp lite av sin egen maktarena som inbefattar barnen och familjen. Att få feminister att förstå detta logiska balansspel är nästintill omöjligt, tyvärr.

  11. Adam Weisshaupt skriver:

    Ska naturligtvis vara
    -”och få fäder o mödrar stöttar inte barnen att bli sopåkare

  12. Kristian skriver:

    Ja, det är viktigt att belysa kopplingen mellan makt och ansvar. Mycket makt innebär ett tungt ansvar. Att från feministiskt håll kvotera in kvinnor till positioner med mycket makt, eller att uppmana och heja på kvinnor att ta för sig leder till att många kvinnor dukar under för kraven utifrån och ansvaret som faktiskt följer. Men när kvinnor blir utbrända är det förstås det manligt designade systemet det är fel på eller det påstådda faktum att kvinnor måste arbeta hårdare för att uppnå samma resultat.

    Ett exempel som jag upplystes om var den yrkesgruppen som sticker ut i självmordsstatistiken – kvinnliga läkare, som är klart överrepresenterade. Den som upplyste mig om det exemplet var en kvinna som ville belysa hur orättvis och ojämställd världen är mot kvinnor eller att kvinnor tar på sig mycket större ansvar än män eller nåt… Jag såg ju inte riktigt den kopplingen. Dessutom var det ett ypperligt fall av cherry-picking då män står för mer än dubbelt så många självmord än kvinnor totalt.

  13. Adam Weisshaupt skriver:

    Om jag inte är helt är ute o cyklar, var ett tag sen jag såg siffrorna, så är det en kvinna som har omkommit på sitt arbete de senaste 10 åren medan det omkommer över 40 män per år…

    Tack för att feminismen lyfter denna fråga… suck

  14. Pelle Billing skriver:

    På 2000-talet är det 418 män och 40 kvinnor som omkommit i dödolyckor på jobbet. Alltså c:a 10 ggr vanligare att män dör på jobbet.

    Det man ofta glömmer med sophämtare är att det är ett farligt yrke. Och det feminister ofta glömmer är att farliga yrken förtjänar en högre lön eftersom det är just farligt (och det bli svårt att värva folk om man inte ger en viss farlighetsbonus).

  15. [...] artikel om kvotering, efter flera bottennapp i dagstidningarna den senaste tiden (se även mitt inlägg från igår). Kvotering har ingenting alls att göra med jämställdhet, eftersom den inte främjar [...]

Google