Feministisk politik osynliggör män

14 september 2009, av Pelle Billing

Gudrun Schyman (F!) har med en debattartikel i dagens SvD. Det hon skriver är en tröttsam upprepning av de vanliga slagorden; dvs det är synd om kvinnor på olika sätt och de kan själva inte påverka sin vardag. Låt oss gå igenom vad hon skriver:

Regeringens skattesänkningar leder till att män gynnas med sina vanligtvis högre löner. Samtidigt tvingas en kvinnodominerad offentlig sektor hålla nere såväl personalens rättmätiga lönekrav som antalet sysselsatta – trots att både verksamheterna och krisekonomin skulle må bra av det omvända.

Inte ett ord om att det framför allt är män inom industrin som förlorat jobbet i dessa kristider. Regeringen skjuter å andra sidan till extrapengar för att kvinnorna i den offentliga sektorn ska slippa få sparken. Vad gäller lönebildningen så finns det en jämställdhetspott inom Kommunal som gör att kvinnor får en lönehöjning endast för att de är kvinnor, inte för att de är mer kompetenta än sina lika lågavlönade manliga kollegor. Schyman fortsätter sedan:

Svaret på kritiken, att allianspolitiken gör det mer lönsamt att arbeta, ekar ihåligt. Den gör det än mer lönsamt att vara man.

Här låter det som att Schyman tycker det är hugget i sten att bara män kan satsa på välbetalda karriärer. Tror Schyman att kvinnor är oförmögna att göra något annat än deltidsjobb i offentliga sektorn?? I mina öron låter hon här lätt kvinnofientlig.

Vidare vill Schyman att regeringen ska lägga sig i lönebildningen på ett närmast totalitärt sätt:

Resultatet är decennier av diskriminering av kvinnor och att fundamentala samhällsfunktioner som vård, omsorg och handel inte tillmäts sin rätta betydelse jämfört med industri, transporter och andra mansdominerade verksamheter. Det är dags för politiken att lägga sig i lönebildningen genom aktiv omfördelning mellan mans- och kvinnodominerade arbetsgivarkollektiv.

Transporter och industrin innebär ofta tunga arbeten på oregelbundna tider och med en tydlig risk för skador och försämrad hälsa. Ska dessa yrken inte få ett lönepåslag med tanke på den arbetsmiljö de har? För övrigt så regleras ju lönesättningen också till stor del av marknaden, så ifall dessa yrken har högre lön än likvärdiga ”inomhus-yrken”, så har väl även marknaden insett att det är svårare att rekrytera någon till att köra lastbil ett halv dygn jämfört med att sköta barn i förskolan på dagtid.

När jag läser Schymans debattartikel så slås jag av hur pass totalt männens perspektiv har osynliggjorts i jämställdhetsdebatten. Trots detta har Schyman mage att kritisera de andra partierna för att inte vara tillräckligt feministiska. Hela jämställdhetspolitiken hos bägge de politiska blocken grundar sig ju på statsfeminismen, vilket är en förlängning av radikalfeminismen och genusvetenskapen. Schyman borde hoppa jämfota och klappa händerna av glädje, men detta skulle vara alltför avslöjande och troligen leda till att hon och andra radikalfeminister tappade sin maktposition i samhället.

 

2 kommentarer på “Feministisk politik osynliggör män”

  1. Pär Ström skriver:

    Visst osynliggör Gudrun män och deras problem. Det har feminister gjort i decennier. Det är märkligt att den feministiska ideologin accepteras som en ideologi som eftersträvar jämställdhet, när den är så tydligt enögd. Feminism är anti-jämställdhet. Äkta jämställdet, som jag brinner för, kräver ett intresse för både kvinnors och mäns problem. Gudrun Schyman har för länge sedan förbrukar sitt förtroendekapital.

  2. Anders skriver:

    En liten manlig elit får representera hela den manliga befolkningen, något som är symtomatisk för feministisk retorik. Det gäller inte bara exempel i arbetslivet, utan även socialt. Mindre framgångsrika män räknas inte, antagligen anses de som hopplösa förlorare som får skylla sig själva då de inte lyckats fastän de är så oerhört priviligerade…

    suck.

Google