Feminism och kvinnofrågor är inte samma sak

12 september 2009, av Pelle Billing

Att feminism och kvinnofrågor är två olika områden är en oerhört viktig distinktion som jag ser det. I ett par hundra år nu (eller mer) så har feminism och kvinnofrågor inte varit separerade, utan feminismen har setts som den självklara representanten för frågor som rör kvinnor. Mitt synsätt är att detta är olyckligt, precis som att det är olyckligt att feminismen idag ses som den självklara representanten för jämställdhet.

Kvinnofrågor (och mansfrågor) bör drivas utifrån den forskning och fakta som föreligger, ifall vi är intresserade av konstruktiva resultat. Feminismen (och i synnerhet radikalfeminismen, statsfeminismen och genusvetenskapen) har som vana att använda ideologi före forskning, och retorik före fakta, vilket leder till en skev syn på vilka frågor som bör prioriteras och på vilket sätt de bör drivas.

Dagens kampord blir därför: befria kvinnofrågorna från feminismens ideologiska förtryck!

Personligen ser jag det inte som mitt uppdrag att driva kvinnofrågor, men jag stödjer alla som gör det på ett balanserat sätt som tar sitt avstamp i forskning och fakta. Mitt fokus handlar istället om mansfrågor, som är oerhört eftersatta och där det finns flera viktiga lagändringar som behöver göras för att män ska bli jämställda med kvinnor inför lagen. När man väl gjort dessa lagändringar är det dags att börja diskutera ”män som förbrukningsvara” och andra viktiga delar av den manliga könsrollen, som ignoreras i världens mest jämställda land.

 

4 kommentarer på “Feminism och kvinnofrågor är inte samma sak”

  1. Access skriver:

    Feminism är vetenskap lika mycket som kommunismen, dvs inte alls. Båda är ideologier. Sen kan man forska i klasskillnader och könsskillnader, men det innebär inte att man kommer fram till kommunistisk eller feministisk ståndpunkt. Ideologierna handlar snarare – som ordet antyder – om vilket ideal man har. Och sånt är sällan grundat i forskningsresultat.

  2. Kristina skriver:

    Huvudet på spiken!
    Jag har funderat på något liknande. Visst behöver kvinnofrågorna diskuteras på ett delvis annat sätt (och delvis andra frågor). Det kvinnliga perspektivet behövs också framgent (även om det är mansrollen/mansfrågorna som kräver mest arbete) det är aldrig bra med ensidighet. Vissa som säger sig företräda det kvinnliga kollektivet eller alla och de som hörs och syns är inte alls representativa för kvinnor i allmänhet. Däri ett problem som inte löses här givetvis. Pelle, du är tydlig med att det är mansfrågorna som är i fokus här. Bra.

    Vem skall plocka upp denna fackla gällande kvinnofrågorna? Jag skulle personligen vilja börja någonstans, men tiden räcker nog inte ändå. Men jag följer med spänning hur det kan utveckla sig. :)

  3. Pelle Billing skriver:

    Kristina, du skulle förmodligen vara synnerligen lämpat för att prata om kvinnofrågor på ett balanserat sätt, utifrån att dina kommentarer alltid är så balanserade. Men att ha tid är en annan femma…

  4. oscar andersson skriver:

    Sen kommentar men du skall inte be om ursäkt för att du fokuserar på mansfrågor. Så fort offentliga feminsiter får frågan om hur de jobbar för männen är standardsvaret att: männen får sköta detta själva. Jag tycker personligen att det är höjden av fräckhet för samma människor kräver att männen skall ställa upp för kvinnorna och dissade de män som vägrade ta på sig det röda bandet mot våld mot kvinnor.

Google