Vem slår Eva?

09 augusti 2009, av Pelle Billing

Har precis läst ut den intressanta boken Vem slår Eva? Forskande feminister i genusland (Björn Ljungberg och Emma Rydgren), efter att jag fått en kopia skickad till mig.

Boken tar sig an de svenska elitfeminister som officiellt är respekterade forskare inom området genusvetenskap, och som får miljontals kronor årligen för att bedriva sin verksamhet. Det är även deras arbete (läs åsikter) som ligger till grund för hela den svenska jämställdhetspolitiken, och de ideologiska resonemang som förs i regeringsdokument kring jämställdhet.

Grundkritiken som boken riktar mot genusvetenskapen – och som jag själv varit övertygad om en längre tid – är att denna s k vetenskap inte är något annat än politisk ideologi, som fått tillstånd att husera på våra svenska universitet och högskolor. Det finns inte ett enda möjligt utfall av genusvetarnas studier som skulle kunna få dem att ompröva sin grundläggande teser, och därmed så är det ideologi och inte vetenskap de sysslar med.

Vad är då genusvetarnas teser?

  1. Män förtrycker kvinnor. Det finns en könsmaktsordning/patriarkat.
  2. Kvinnor vet inte att de är förtryckta och måste därför upplysas av detta via genusvetarnas arbete.
  3. Kön är en social konstruktion, precis som att allt annat är en social konstruktion. Det finns inget sätt att få fram objektiv kunskap och därför är den kvinnliga genusvetenskapen mer högstående än den traditionella, manliga vetenskapen.
  4. Man ska vara stolt över att ideologi, teori och rörelse blandas i en och samma kompott.

Punkt 1 och 3 är även grundbultarna i statsfeminismen, och jag har tidigare kritiserat dessa antaganden här på bloggen.

För någon som är skolad i vetenskapsteori är punkt 4 ovan en katastrof. Man kan faktiskt gå så långt som att fråga sig om det alls ska få kallas vetenskap, och ifall det ska få finnas på svenska universitet och högskolor. Helen Lindberg har ju skrivit en avhandling vid Örebro Universitet, där hon påvisar hur feministiska teorier saknar intern hållbarhet – och det är exakt dessa teorier som ligger till grund för genusvetarnas arbete. Lindberg skriver att teorierna endast bör användas i ideologiskt syfte, inte i forskningssyfte:

Slutligen problematiseras relationen mellan vetenskap, politik och ideologi i allmänhet och relationen feminism som vetenskap, politik och ideologi i synnerhet. För att kunna bedriva samhällsvetenskaplig forskning om könsrelationer hävdar författaren att det inte är fruktbart att använda de feministiska samhällsteorier som undersökts eftersom de är alltför ideologiska och teoretiskt inte tillräckligt väl utvecklade. De bör snarare bedömas och värderas likt övriga normativa och ideologiskt grundade samhällsteorier, såsom marxism, framförallt i deras kritiska roll som problemställare och som vägledare in i politisk praxis.

Riktigt allvarligt blir det när genusvetare får göra stora studier såsom Slagen Dam (där man visar upp siffror över våldsutsatta kvinnor som inte stämmer med internationell forskning), och som sedan direkt tillåts påverka den svenska politiken. Våld i nära relationer är ett allvarligt ämne, och inkompetenta och ideologiskt drivna forskare ska inte tillåtas få påverka kunskapsunderlaget.

Jag rekommenderar alla som är intresserade av jämställdhet att beställa boken Vem slår Eva. Boken visar med all önskvärd tydlighet att jämställhet och feminism inte är samma sak, och att feminismen har nått en punkt där den t o m hämmar jämställdhetsarbetet.

 

4 kommentarer på “Vem slår Eva?”

  1. KimhZa Bremer skriver:

    Pelle,

    Mycket intressant läsning, Pelle! Jag har i flera år själv varit verksam vid ett universitet och har sett hur denna politiserade ideologi tar över allt fler institutioner och nämnder. Det har till och med gått så långt, vill jag påstå, att man nu inte längre anställs som professor eller lektor, om man inte samtidigt kan redovisa de ”rätta” åsikterna kring genus.

    Inom 5-10 år har vi fått ett högskoleväsende fullkomligt dominerat och styrt av radikalfeministiska doktriner.

  2. Intressant Pelle. Boken låter onekligen som ett välbehövligt tillskott till den allt för tunna floran av kritik mot den rådande genusvetenskapen.
    I fallet med Våld i nära relationer är det med all tänkbar säkerhet så att den förhärskande bilden av mannen som slår har hämmat utvecklingen och det kliniska arbetet med klienterna.

  3. Pelle Billing skriver:

    KimhZa och Michael,

    Ja, det är allvarligt att det s k genusperspektivet har fått ta över så många verksamheter. Att ge ett perpektiv status som den absoluta sanningen leder till ofri forskning och ofri tankeverksamhet.

  4. Per Hagman skriver:

    Feminism har sällan en traditionell västerländsk produktiv vetenskaplig hållning eller liberalt demokratiskt synsätt.
    Radikalfeminismen är vår tids marxism.
    Radikalfeminismen är platt intet något annat en postnymarxistisk ideologi. Den traditionell marxistiska paradigmen om klasskamp och kampen mot kapitalet har i den radikalfeministiska ideologin ersatts av könskamp och kampen mot ”patriarkatet”.
    Radikalfeministens grundläggande demokratisyn är att den ”sanna” demokratin inte är möjlig så länge männen har makten (den patriarkaliska könsmaktsordningen ).
    För en rättrogen radikalfeminist blir uppgiften nu att finna belägg för att det förhåller sig som så att det är ”männen som styr allt ( jmfr med kapitalet ).
    Som vi alla vet försvann det improduktiva marxistiska synsättet med Sovjetunionens kollaps men har nu som sagts ovan återuppstått med ett antal i grunden antidemokratiska kvinnliga (ffa) företrädare.

    Är det statliga kvinnliga nätverket för poliser NNKP kontaminerad av det marxistiskt synsättet och utövar sin statsmakt mot männ i bekymmersamma situationer` på realfeministiska grunder ?
    Någon demokratisk insyn i aktuellt nätverk för kvinnliga poliser finns ej.
    Allvarligt.
    Mycket allvarligt.

    Per Hagman

Google