Skrämmande syn på våldtäkt

30 augusti 2009, av Pelle Billing

Våldtäktsdebatten som sattes igång av Rolf Hillegrens klumpiga uttalanden (se här och här) har ännu inte nått sitt slut. I dagens SvD Brännpunkt är det f d chefsåklagaren Göran Friberg som vill dela med sig av sina åsikter. Det han skriver är skrämmande på ett sätt, men det är samtidigt mycket bra att han öppet går ut med hur förfarandet vid våldtäktsdomar sett ut i Sverige de senaste åren.

Låt oss se vad Friberg skriver:

Hur i hela friden tror någon, att någon domstol i detta land fortsättningsvis kommer att döma någon för våldtäkt begången i hemmet i ett samboförhållande?

Hur få fram teknisk bevisning, som HD tycks ha förälskat sig i, eller förväntar man sig en vittnesutsaga?

Hur ofattbart det än verkar så är det alltså en f d chefsåklagare som raljerar kring principen att man ska behöva tekniskt stödbevisning för att döma någon till fängelse. Visst har han rätt i att det kan vara svårt att få fram teknisk stödbevisning, men betyder detta att vi ska släppa kravet på rättssäkerhet? Jag vill gärna döma alla våldtäktsmän till långa fängelsestraff – när brottet kan bevisas -  men däremot ska ingen dömas när ord står mot ord. Vi vet att det finns falska anmälningar och därmed så kan man inte döma en person till fängelse enbart på anmälarens utsaga.

Det mest centrala i Fribergs debattartikel är dock följande uttalande:

Jag har varit åklagare i trettiotvå år och tjänstgjort i Göteborg, Skövde och Norrköping. Eftersom det då, liksom nu, mycket ofta saknades bevisning i våldtäktsmål tvingades såväl åklagare som domare lära sig människokännedom och lägga ner stor möda på att göra en trovärdighetsbedömning av inblandades uppgifter.

Domare har alltså tagit på sig rollen som hobbypsykologer, och sedan på ett gudalikt sätt uttalat sig om vem som ljuger och inte? Inte ens en person som är psykolog, eller expert på att se vem som talar sanning, kan uttala sig säkert i frågan – men glada amatörer i åklagarkåren ska ha rätt att skicka människor i fängelse och förstöra deras liv, enbart utifrån vem de tycker är mest trovärdig? Att dessa typer av skådespel har utspelat sig i svenska rättssalar på 2000-talet är närmast ofattbart.

Friberg tar upp ytterligare en viktig punkt som behöver bemötas:

[...] där domarna inte drog sig för att ingripa mot advokater, som på olika sätt försökte smutskasta målsäganden

Det här med att viss typ av bevisning inte ska få tas upp i ett våldtäktsmål har jag aldrig förstått. När man står anklagad för ett brott, så måste det väl vara tillåtet att ta upp alla fakta som kan öka ens chanser att bli frikänd? Ifall en man blir anklagad för att ha våldtagit en kvinna efter att de gått hem från krogen, varför skulle det då inte vara tillåtet att ta upp att kvinnan var den som förförde honom på krogen, och att hon tidigare gjort detta flera gånger med olika män och sedan haft frivilligt sex med dem? Särskilt i den typen av mål som Friberg beskriver, där domarna tar på sig rollen som lögndetektorer, så blir ju situationen helt bisarr om den ena parten saknar rätt att ta upp de fakta som bidrar till att skapa bilden av den andras trovärdighet.

Således målar Friberg upp en bild av våldtäktsmål där män kunnat dömas till fängelse enbart p g a målsägandes trovärdighet, men männen har saknat rätt att lägga fram bevisning som kan hjälpa till att fastställa målsägandes trovärdighet.

Min förhoppning är att alla våldtäktsmål framöver ska avgöras utifrån kvaliteten på den tekniska stödbevisningen, på samma vis som andra brottsmål avgörs. Om man verkligen vågar gå den vägen efter HDs domar den 3 juli, så skulle ju behovet av att försvara sig genom att dra upp målsägarens tidigare liv och sexliv i stora drag försvinna.

 

13 kommentarer på “Skrämmande syn på våldtäkt”

  1. Juristen skriver:

    Din kommentar till den tokige åklagarens artikel är nog bland det bättre försvarstalet för rättssamhället som jag någonsin har läst. Jag har i närmare 20 år suttit mittemot åklagaren i otaliga mål som försvarare. Jag kan intyga att domare och åklagare ofta tror sig besitta en gudabenådad förmåga att avgöra vem som ljuger respektive talar sanning. Folk har dömst till långa straff även att någon egentlig bevisning inte har förekommit.

    HDs domar från den 3 juli – som är de som upprör Göran Friberg – innebär inte några nyheter. I domarna hänvisas till tidagre avgöranden från början av 90-talet. Problemet är alltså inte att någon ny praxis har skapats utan att domstolar och åklagare helt enklet har struntat i den praxis som har gällt sedan snart 20 år. Därmed har de även struntat i gällande svensk rätt. Vi försvarare brukar påtala detta men talar alltid inför döva öron, vilket torde bero på att domare och åklagare är för nära lierade med varandra. Jag har upplevt hur en domare kramade om och grattulerade en åklagare till att ha utnämts till en högre tjänst. Detta utspelades inför ögonen på min klient. Min jävsinvändning viftades bort och klienten lär knappast ha upplevt att han fick en rättvis rättegång.

    Kom dock ihåg att HDs domar från den 3 juli forfarande öppnar för en möjlighet att döma till ansvar i våldtäktsmål trots avsaknad av egentlig stödbevisning. Detta har gällt tidigare och skall gälla även för framtiden, vilket tydligt utsägs i domarna. Eftersom vi fortfarande lever med den fria bevisvärderingen som är instiftad i lagen kan nämligen inte HD införa några särskilda krav på vilken bevisning som skall krävas för en fällande dom.

  2. susanna svensson skriver:

    Mycket bra och klokt skrivet huvudet på spiken

  3. Joserfin Utas skriver:

    Läste vad du skrev och jag fastnade vid det här ”ord mot ord”.
    Mina tankar landade till slut i att om inte längre människors ord ska spela någon roll, om den tillit vi försöker kämpa för att ha för varandra inte längre anses finnas, inte ens en förhoppning om att den finns, så undrar jag om ett storebrorsamhälle ändå vore det bästa. Med inbyggd GPS på alla så man kan se deras position, satellitbevakning som ser precis allt vad alla gör och förstås inspelning av vad som sägs hela tiden, överallt, och det för att människor ska få leva fredade från andras tvång och utnyttjande. Tiden kanske är förbi för ”frihet” så som vi pratade om den förr?

  4. vmm skriver:

    Jag fastnade som en tidigare kommentator vid det här ”ord mot ord”. Och att du säger att ingen borde kunna dömas om ord står mot ord.

    För det första måste man komma ihåg att Sverige tillämpar fri bevisprövning. Allt kan och ska räknas in och där ingår allas ord. Människor kan såklart ljuga och ibland har dom goda skäl att göra det.

    Men för att ta ett extremt exempel på när ord står mot ord så kan ju någon säga att ”HAN gjorde inbrott och stal min TV” och så säger den utpekade att ”NEJ, det var inte jag, utan en utomjording som såg ut som jag” så måste man ju bedöma att sannolikheten att en utomjording dyker upp och ser ut precis som en annan människa och stjäl en tv är något mindre än att det faktiskt är den åtalade människan.

    Eller för ett något mer realistiskt exempel så om en kvinna hävdar att hon blivit våldtagen av tre okända män i ett parkeringshus en kall vinterkväll och man hittar spår av sperma i slidan och DNA matchar tre killar och dom säger att hon var med på noterna och hon hävdar att det var våldtäkt så måste man ju ändå säga att det inte är så troligt att en kvinna har sex med tre okända män i ett parkeringshus en kall vinternatt. MEN visst, det förekommer säkert. Och det är ju då som domstolen måste ställa dom obehagliga frågorna till kvinnan om hennes tidigare sexuella aktiviteter (tex har det hänt förr att hon haft sex i parkeringshus med okända män så minskar hennes trovärdighet) och det blir kvinnan som blir utredd inifrån och ut och feministerna blir galna för dom fattar inte vad det handlar om juridiskt utan ser det könsideologiskt.

    Men i slutändan kan ord stå mot ord och det finns inga vittnen och ingen fysisk bevisning som visar annat än att ett samlag genomförts.

    Tar vi bort det här att ord mot ord faktiskt kan leda till en fällande dom så vete sjutton var vi hamnar. Jag undrar nästan om någon någongång kan dömas för våldtäkt om vi tar bort att ord mot ord ändå kan fälla någon. (ord mot ord behöver ju inte heller enbart handla om själva gärningen utan i massor av händelsekedjor som ledde till gärningen)

  5. katten skriver:

    I alla andra mål gäller principen om ”fri bevisprövning”. När blev det förenligt med
    svensk lag att denna princip INTE ska gälla våldtäktsmål?
    Ska vi kräva teknisk bevisning för vittnesmål också? Det är inte alls ovanligt att
    tilltalade dömer ut vittnen.

  6. Pelle Billing skriver:

    @Juristen
    Tack för rapporten från verkligheten. Kul att det jag skriver även är relevant för er fackmän/kvinnor.

    @Susanna
    Tack :)

    @Josefin, vmm och katten
    Bra att ni tar upp de invändningar ni gör. Ja, fri bevisprövning gäller och givetvis är det som folk vittnar om viktigt. Jag menar inte att vi inte ska lyssna på bägge parterna. Det ska vi, och vi ska noggrant värdera det som sägs, och analysera ifall det är en sammanhängande, logisk berättelse de ger. Tillsammans med teknisk stödbevisning får man sedan värdera om bevisningen är såpass stark att man bortom rimligt tvivel kan få en fällande dom.

    När jag säger ”ord mot ord”, då menar jag i första hand de situationer där mannen och kvinnan är överens att sex har skett, men att mannen säger att det var frivilligt och kvinnar säger att det var våldtäkt (detta är ett vanligt scenario, då majoriteten av våldtäkter sker inomhus, och personerna är ytligt bekanta eller känner varandra). Om det inte finns någon tekniskt stödbevisning, så handlar det om att man ska försöka avläsa tonläge och ansiktsuttryck när den ena säger ”det var frivilligt” och när den andra säger ”det var våldtäkt”. Detta är givetvis mycket vanskligt och jag kan inte se att det räcker för att döma någon bortom rimligt tvivel.

  7. Erik skriver:

    ”I alla andra mål gäller principen om “fri bevisprövning”. När blev det förenligt med svensk lag att denna princip INTE ska gälla våldtäktsmål?”

    Tja det inträffade väl ungefär samtidigt som vissa personer tappade förståndet och fick för sig våldtäktsmål inte var juridik utan politik.

    HD har faktiskt inte gjort någon som helst ändring av lagen eller praxis av lagen. Vad HD gjort är sagt ”följ gällande praxis” Det är intressant att debatten förs som om HD har ändrat lagen när de i själva verket har tillrättavisat personer som struntat helt i både lagen och praxis. Orsaken de fått hållas är ju exakt det som Hillegren påpekat, så fort nån säger emot på saklig grund så förvandlar de hela debatten till en travesti av ogrundade anklagelser. Det är så de är vana att ha det. Ingen annan får yttra sig förutom de själva.

  8. susanna svensson skriver:

    Jag har noterat en märklig sak. SVD har tagit bort möjligheten att kommentera artikeln de har även tagit bort länkarna till bloggarna som skrivit om artikeln är det möjligtvis för att det var så få som stöder artikelförfattaren.

  9. Pelle Billing skriver:

    Ja, kommentarerna har stängts av. Men blogglänkarna ser ut att fortfarande vara kvar. Jag har inte läst kommentarerna efter artikeln, men jag kan tänka mig att de blev såpass infekterade att det var enklast att stänga av funktionen.

  10. seven skriver:

    Håller inte med dig. Självklart måste trovärdigheten och indicier tas med i en bedömning. Exempel på sådant kan ju t ex vara att även om teknisk bevisning saknas så saknas också alla som helst motiv för ett brottsoffer att hitta på något, som t ex om man är mkt flyktigt bekant eller helt obekant med förövaren.

    Låt säga att du blev rånad i en park och tvingad att lämna ifrån dig din plånbok till en okänd förövare. Du är en oförvitlig person, men ett oförvitligt leverne och plötsligt känner du igen rånaren på stan, ringer polisen och han blir gripen. Utseendet och en del andra detaljer om gång osv stämmer överens med din initiala berättelse. Skulle då inte ditt vittnesmål tillsammans med andra indicier som t ex rånarens bristande trovärdighet vara tillräckligt bara för att personen i fråga inte lämnat några tekniska bevis efter sig vid rånet??

    Och om du tycker att du ska bli trodd, varför ska inte ett våldtäktsoffer bli det?

  11. Erik skriver:

    seven:

    ”Låt säga att du blev rånad i en park och tvingad att lämna ifrån dig din plånbok till en okänd förövare.”

    Ja den där sortens jämförelser var det ju en viss Prof. Diesen som började använda just för att göra våldtäkter till politik men de funkar inte alls av en ganska uppenbar anledning.

    Exempel 1. Kvinnan: Jag blev tvingad till sex, Mannen: Hon var med på det frivilligt. Exempel 2: Offret: Jag blev tvingad att lämna ifrån mig plånboken Rånaren: Hon var med på det frivilligt

    Orsaken vi inte bedömer dessa båda situationer som likvärdiga är enkel. Det ena händer ofta på riktigt, det andra händer inte alls. Vi behöver inte låtsas att saker som inte inträffar faktiskt gör det.

  12. hmm skriver:

    Hacka istället på de som ljuger, det är de som förstör allting med den där fria bevis prövningen. Ta istället de som utnyttjar lagen, och bedrar. Ta istället de som inte kan erkänna sina fel i arbetet. Ta de som tar politik in i domstolen.

    Det är dom personer som är dom farligsta i samhället – för till sist sprickar bubblan.
    Ni ser vart samhället är på väg in – till en ännu brutalare och grymmare värld. Gissa vem som bär en hel del skuld för detta, genom att ge fel folk skäl att tvivla på systemet. Och då menar jag verkligen skäl att tvivla genom egna erfarenheter. Såna människor blir bara fler och fler.

    Trovärdighet är en begrepp som fritt kan tolkas av människor. Och man vet som bekant att ingen människa är perfekta. Så varför tror då dom flesta att domstolen,polis,åklagare aldrig gör fel? Varför är det så otroligt svårt att få såna människor som arbetar med trovärdighetsfrågor att erkänna att dom gjort fel någon gång i livet i arbetet ?

    Åt helvete med rättvisan i Sverige, Den är politiskt styrd.

  13. Pelle Billing skriver:

    @seven
    Om du kombinerar det jag skrev under kommentar 6 med det Erik skriver under kommentar 11 så har du mitt svar till dig.

Google