Otydlighet kring jämställdhet

21 augusti 2009, av Pelle Billing

Hillevi Engström (M) och Mats Johansson (M) skriver idag en slutreplik i den debatt som pågått om jämställdhet på SvD Brännpunkt.

Det som skrivs i artikeln kan tyckas vara både positivt och lovande, t ex följande citat:

Men för oss är synen på jämställdhet ingen fråga om partism eller variant av feminism. Vi är heller inga anhängare av lagstiftad kvotering i bolagsstyrelser och tar avstånd från Mona Sahlins senaste hot om lagstiftning – just det vi varnade för i vår artikel där vi vill göra jämställdhet till en borgerlig valfråga.

Ingenstans i vår artikel talas om 50/50-representation, det som bland de många kommentarerna på SvD:s sajt gör att vi kallas för kommunister och fascister.

Att tala om jämställdhet som separat från feminism är närmast sensationellt i riksmedia, likaså är det ovanligt med ett ställningstagande emot 50/50-representation. Ser vi här en ny vind blåsa genom de politiska partierna?

Tyvärr inte. När man läser den ursprungliga debattartikeln från Engström och Johansson, så visar det sig att de i mångt och mycket har exakt samma åsikter som den svenska statsfeminismen:

För den som finner det naturligt med en jämn könsfördelning i bolagsstyrelser har de senaste årens tillbakagång varit en besvikelse.

Om inte detta är ett ställningstagande för 50/50-representation så vet jag inte vad som är det. Frågan infinner sig då varför dessa politiker nekar till vad de tidigare har sagt? Insåg de att deras tidigare uttalande inte fick stöd från väljarna?

Artikelförfattarna visar också ett ointresse för mansfrågor, vilket är typiskt för statsfeminismen:

Tidigare hinder för kvinnors tillträde till högre utbildning är i de flesta formella avseenden avskaffade. Idag deltar betydligt fler kvinnor än män i högskolans grundutbildningar (60–40).

Att det är 50 procent fler kvinnliga elever på högskolan är tydligen inte ett problem, utan istället ett ”härligt tecken på jämställdhet”. Frågan är också vad man menar med att ”de flesta” formella hindren för kvinnors tillträde till högre utbildning är avskaffade? Vilka formella hinder kvarstår månne? Kastas de kvinnliga ansökningarna till civilingenjörsutbildningarna i papperskorgen?

Skämt och ironi åsido, så är det tråkigt att man negligerar mansfrågorna. Detta urvattnar även kvinnofrågorna, då könsrollerna är ett system som hänger ihop, och man kan bara åstadkomma en förändring om mans- och kvinnofrågorna utvecklas hand i hand.

Jag kan inte annat än konstatera att Moderaternas jämställdhetspolitik i nuläget förefaller vara ytterligare ett exempel på statsfeministisk tänkande. Än mer allvarligt är att representanter för partiet försöker avsäga sig avtalanden som man de facto har gjort, samt att man aktivt struntar i en mansfråga och istället lägger ut en dimridå om att att det fortfarande skulle vara en kvinnofråga.

Vilket politiskt parti blir först med en fräsch syn på jämställdhet? Vem ska bli först med att våga se bägge könens situation, samt våga röra sig bort från 50/50-tänkandet?

 

2 kommentarer på “Otydlighet kring jämställdhet”

  1. Kristina skriver:

    Intressant fråga, vilka vågar vara först!
    Bra om fler belyser att jämställdhet är djupare än ren statistik.
    Tips: en artikel mot kvotering:
    http://www.newsmill.se/artikel/2009/08/20/skillnaden-pa-statistik-och-verklighet

    SSU kontrar med kritik mot moderpartiet, inte så mycket om jämställdhet här men tangerar väl med att tala om allas lika möjlighet:
    http://newsmill.se/artikel/2009/08/14/fyra-tunga-ssuare-stor-risk-att-s-tappar-fortroende-i-valfardsfragor

  2. Pelle Billing skriver:

    Bra artikel av Sofia Arkelsten! Tack för tipset Kristina, får se om jag hinner blogga om det senare idag.

Google