Kvotering är en form av systematisk diskriminering

17 augusti 2009, av Pelle Billing

Newsmill idag skriver den queerpolitiska debattören Jon Jordås om att männen skulle bli de stora vinnarna under en Sahlin-regering, eftersom lagstadgad kvotering i bolagsstyrelser skulle gynna just männen. Även om Jordås har ett par intressanta poänger i sin artikel, så missar han den stora problematiken med kvotering.

Som jag tidigare själv skrivit om på Newsmill, så innebär kvotering att man lagstadgar om diskriminering, något som givetvis inte är önskvärt i en modern demokrati. Kvotering innebär nämligen att individer nekas att få ett jobb, enbart p g a att de tillhör fel kön. En man eller kvinna kan alltså få beskedet att trots att han eller hon är den mest lämpade kandidaten för jobbet, så kommer man istället att kvotera in en person av motsatt kön, endast för att lagen måste följas. Snacka om orättvis behandling, och snacka om ett sjukligt fokus på vilket kön man föddes med!

Dessutom är kvotering problematiskt eftersom man bara pratar om könskvotering. Om man nu till varje pris vill att varje liten bolagsstyrelse helt ska avspegla vårt samhälle, så bör man rimligen kvotera in (i korrekta proportioner):

  • funktionshindrade
  • invandrare med olika etniskt ursprung
  • transsexuella
  • hetero-, homo- och bisexuella
  • olika ålderkategorier
  • olika utbildningsnivåer
  • olika samhällsklasser

Man inser snabbt att denna strävan efter representativitet blir ohållbar.

Det som är bra med Jordås artikel är att han är inne och nosar på den dynamik jag ofta pratar om: männens ekonomiska styrka motsvaras av kvinnors psykosociala styrka (nära relationer med barn och vänner). Även om jag inte håller med honom om att kvotering är rätt väg för att förbättra männens ”psykosociala kapital”, så vill jag ge honom en eloge för att han faktiskt lyfter fram även männens situation – något som är ovanligt i jämställdhetsdiskussioner.

Jordås drar sedan upp det vanliga argumentet om kompetens, dvs att kvinnor är lika kompetenta som män och att män väljs in i bolagsstyrelser av gammal vana. För de som fortfarande tror på det argumentet så hänvisar jag dels till vad Jakob Wallenberg har att säga i frågan, och dels till vad jag själv skrev i min Newsmill-artikel:

Problemet med detta resonemang är att man inte skiljer på begåvning och faktisk kompetens. Visst är män och kvinnor lika begåvade, och har därmed samma potential att utveckla den kompetens som krävs för att nå upp till toppen. Men för att uppnå den faktiska kompetensen måste man våga välja den karriärbana som de facto kan ge en de färdigheter och kunskaper som krävs på toppen. Sådana karriärbanor innebär ofta stora uppoffringar i form av långa arbetsveckor, mycket övertid samt stort ansvar. Eftersom kvinnor väljer dessa karriärer mindre ofta än män gör, så är det färre kvinnor som uppnår den kompetens och lämplighet som är avgörande när en topposition i näringslivet ska tillsättas. Kvinnor har alltså samma förmåga som män att uppnå kompetensen, men gör inte de livsstilsval som krävs för att nå dit.

En ärlig diskussion om varför samhällstoppen ser ut som den gör, bör således handla om varför män och kvinnor gör de livsstilsval de gör (könsroller, medfödda faktorer, osv) och vad respektive val får för konsekvenser (ekonomisk makt kontra livskvalitet). Jag undrar när vi får se en sådan ärlig diskussion högst upp på den politiska agendan?

 

2 kommentarer på “Kvotering är en form av systematisk diskriminering”

  1. Olof skriver:

    Otroligt klarsynt som vanligt! Med Mona Sahlins senaste tal i åtanke känns en diskussion om detta mer brinnande än någonsin. Feministerna har dock en mycket smärtsam resa framför sig om de ska acceptera att könen kanske inte är absolut lika. Det kommer inte att ske lätt.

  2. Urban skriver:

    Jag har redan börjat hetsa bögar i mitt hbt-nätverk om att vi ska börja kräva inkvotering vi också. För ska kvinnor ha så ska vi ha! Ingenting mindre duger.. samt alla andra grupper som Pelle radat upp..

Google