Jonas Himmelstrand vågar tänka nytt

14 augusti 2009, av Pelle Billing

I en debattartikel i gårdagens SvD, tar Jonas Himmelstrand upp ett par viktiga punkter som behövs i den svenska jämställdhetsdebatten.

Först ett citat om medfödda skillnader mellan könen:

Riksdagsledamöterna påstår att det saknas vetenskapligt stöd för en kvinnlig ”vårdgen” och en manlig ”byggnadsgen”. Oavsett generna så är det klarlagt i många studier att det finns biologiska skillnader mellan män och kvinnor, förvisso måttliga och med stora individuella variationer, men ändå tillräckliga för att ge statistiska skillnader i mäns och kvinnors beteenden som grupper.

Läs till exempel ”The Essential Difference” av forskaren Simon Baron-Cohen eller vilken modern bok om hjärnforskning som helst.

Jag kan inte annat än hålla med. Det är hög tid att vi överger både biofobin och biologismen, och istället accepterar den forskning som visar att arv och miljö ständigt samverkar för att skapa mänskligt beteende. Att inte vilja reducera allt till antingen kultur eller biologi är en stor utmaning för de flesta av oss, men en nödvändig sådan som jag ser det.

Sedan kommer ett än mer intressant citat:

”Varför utför kvinnor oavlönat arbete och män avlönat arbete?” Den frågan ställdes av en feminist i ett UR-program för något år sedan. Men finns det skillnader i mäns och kvinnors val bortom social påverkan, ja då blir den frågan ointressant. Då behövs en annan fråga: ”Varför är det kvinnliga arbetet oavlönat och manliga arbetet avlönat?” Svaret på den frågan kräver en ny jämställdhetsdiskussion.

Ifall vi accepterar att det finns vissa skillnader mellan könen, så vidgas jämställdhetsdebatten genast, och frågeställningar som tidigare varit tabu kan komma upp till ytan. Detta är frågor som jag själv driver dagligen här på bloggen, t ex frågan om hur en mamma (eller pappa) kan få vara hemma med sina små barn på deltid, utan att straffas ekonomiskt vid en eventuell framtida skilsmässa.

När vi skippar den politiska korrektheten som säger att det inte får finnas könsskillnader, vad än forskningen säger, så öppnas möjligheten att ta tag i kvinno- och mansfrågor som annars är förbjudna.

Apropå tabut mot könsskillnader så slogs jag av en tanke igår som poppar upp med jämna mellanrum: kan det vara så att den ständigt ökande exploateringen av människokroppen (fr a kvinnokroppen, men även manskroppen), är kopplat till att kroppsskillnaderna överdrivs när det inte får finnas några skillnader på insidan mellan könen?

Homosexuella är ju i så fall långt bättre än heterosexuella på att tillåta sig att leka med maskulina och feminina sätt att vara, för att skapa en dynamik i förhållanden.

Feminina och maskulina sätt behöver inte alltid vara kopplat till kön, vare sig hos hetero- eller homosexuella, men att de finns tror jag är nödvändigt. Frågan är hur länge idealet om att vara könlös ska pågå i Sverige?

 

2 kommentarer på “Jonas Himmelstrand vågar tänka nytt”

  1. Logitech skriver:

    ”Frågan är hur länge idealet om att vara könlös ska pågå i Sverige?”

    Så länge som de statligt försörjda, feministiskt floskelrapande, och verklighetsförnekande genusdårarna ges någon som helst legitimitet i debatten.

  2. Tove skriver:

    Några reaktioner:

    Hjärnan är plastisk. Den utvecklas ständigt i olika riktningar. Det är ett faktum som måste beaktas.

    Det är lätt att hamna i cirkelargument, tingens ordning beror på tingens ordning, när man diskuterar kön. Eller beforskar könsskillnader på ett mindre genomtänkt sätt.

    Om vi säger att utvecklingsstörde Lars ännu inte visat sig kunna tala och av den orsaken inte skall få träning i tal så liknar det diskussionen där utvecklingsbare Lars inte visat sig kunna tala om sina emotioner och av den anledningen inte skall tränas i emotionell intelligens.

    Hur man värdesätter en färdighet beror på kulturella särdrag i ett samhälle, inte sällan uppenbart förknippade med de ekonomiska förhållanden som råder.

    Hur vi betraktar könsöverskridande handlingar och beteenden berättar lika mycket om vår hjärnas kognition som om den agerande. Handlar du som biologisk man såsom en kvinna i allmänhet beskrivs göra, förlorar du inte din biologiska status utan det som andra tillskriver dig.

    Jag har mycket svårt att se något relevant i ditt påstående att vi skulle ha ett ideal att vara könlös i Sverige. Det tycks vara så att du i din iver att hitta argument inte mäktar med att betrakta verkligheten förutsättningslöst och kyligt. Du blir emotionell. Det betyder som sagt inte att du förlorat ditt biologiska kön.

    Det ligger ett värde i all typ av forskning, både den som identifierar biologiska faktum och den som beskriver sociala och kulturella matriser. I synnerhet för feminister skulle jag vilja påstå och tänker då på alla de som är benägna att utforska verkligheten. Utan dem skulle du knappast fatta eller känna till frågeställningarna. Det är idéhistoriskt en kunskapsutveckling som har feminister av olika genrer som upphov. Det man tar för givet blir i alla sammanhang svårt att få syn på.

    Biologiska faktum har människan på olika sätt överskridit under historiens gång. Idén att besöka månen eller droga sig eller offra sin avkomma eller styra fortplantningen eller göra hjärnoperationer eller arbeta på natten har möjligen en biologisk grund. Det vill säga att vi överskrider vår natur för att vår hjärna tillhandahåller denna möjlighet eller funktion.

Google