Är detta maskulinitet?

26 augusti 2009, av Pelle Billing

SvD har för närvarande en artikelserie om ”manliga bekännelser” som ska handla om maskulinitet och hur det är att vara man. Från början var jag positivt inställd till serien, men det visar sig mer och mer att den inte handlar om något nytt, och att man bara skrapar på ytan till vad det innebär att vara man.

Igår var det Victor Bernhardtz tur att uttala sig, och samma gamla uttalanden som vi hört till leda upprepas:

– Men visst har jag som man enorma privilegier när det handlar om tillgång till makt, pengar, karriärmöjligheter, tjänster, vissa umgängeskretsar. Det är så ­bisarrt hur mycket lättare det är att vara man i det offentliga rummet.

Detta är det standardiserade statsfeministiska perspektivet. Frågan är om Bernhardtz har frågat sig om att anledningen till att han håller med är att han är en osedvanligt framgångsrikt person? Mycket av det radikalfeministiska resonemanget kommer sig ju av att titta på de framgångsrika männen, medan att man glömmer att den överväldigande mängden män sliter hårt för att försörja sin familj, utan att samhället stöttar dem på något speciellt sätt.

Det är fascinerande att en man som pratar om manlighet vänder sig till en analys framtagen av feministiska kvinnor för att analysera sig själv. Tydligen har det radikalfeministiska tolkningsföreträdet gått så långt att många män inte har något alternativt sätt att se på sig själva.

Artikeln fortsätter:

Victor Bernhardtz tycker att vi borde fråga oss vad vi laddar begreppet manlighet med.

– Ett sätt att se det är att vi som föds med en kuk har något slags medfödd manlighet eller så kan man se det som något vi har konstruerat. Oavsett vad man tror på får det lustiga effekter. Alla som inte uttrycker den här manligheten skulle då ha något slags genfel eller skulle behöva gå i terapi för att få rätt manlighet. Eller?

– Jo, det finns förstås de som tjänar på att vi upplever att det finns begrepp som manlighet och kvinnlighet. I själva verket härmar vi bara varandra i en kulturellt betingad manlig- eller kvinnlighet. Alla är kopior av kopior som i sin tur har kopierat en idé om något som inte finns.

Frågan är när kunskapen om modern forskning kring medfödda könsskillnader ska sprida sig till allmänheten? För att göra uttalanden av den här typen är pinsamma med tanke på det kunskapsläge vi har idag. Givetvis betyder inte detta att kulturen saknar betydelse, utan kulturen är oerhört viktigt för att forma män och kvinnors beteende. Men det innebär att vi får acceptera den gamla sanningen om att arv och miljö samverkar för att skapa de könsskillnader vi ser ute i samhället.

Att acceptera medfödda könsskillnader betyder heller inte att man försöker likrikta alla män (eller alla kvinnor). Tvärtom så kan studier av hjärnan visa oss varför vissa män har en medfödd könsidentitet som leder till att de blir transsexuella, osv. Så med biologins hjälp kan det som samhället och kulturen anser vara onaturligt, visas vara fullt naturligt.

Den diskussion jag saknar om maskulinitet och manlighet, är den diskussion som ställer frågor såsom:

  • Vad driver dig som man?
  • Hur ser framtidens man ut?
  • Vad är viktigt för en man i en relation?
  • Hur kan vi visa på det som är positivt med maskulinitet, som en motbild till allt det negativa vi fått lära oss?
  • Hur ska män förhålla sig till de krav som den manliga könsrollen ställer?
  • Vad innebär manlig vänskap, skiljer den sig från den kvinnliga?

Något som var oerhört positivt med feminismens uppkomst var att den gav kvinnor möjlighet att fundera på den typen av frågor, utan att låta samhällets rådande värderingar styra den utforskningen. På samma vis skulle män behöva gå igenom den processen, utan att låta rådande värderingar om könsfrågor styra vad man ska komma fram till.

 

18 kommentarer på “Är detta maskulinitet?”

  1. Kristian skriver:

    ”Mycket av det radikalfeministiska resonemanget kommer sig ju av att titta på de framgångsrika männen, medan att man glömmer att den överväldigande mängden män sliter hårt för att försörja sin familj, utan att samhället stöttar dem på något speciellt sätt.”

    Ja, man kan ju beskriva inkomstfördelningen mellan män med en Poisson-fördelning (power-law på engelska) där de rikaste är mycket rika och mycket få, medan den stora majoriteten är betydligt fattigare. Som popstjärnor eller fotbollsspelare, där den överväldigande majoriteten är glada (?) amatörer.

    Det här kan man ju tycka att de typiskt vänsterorienterade svenska feministerna borde ha hajat. Eller så slåss feminismen mot marxismen över tolkningsföreträdet om vem som förtrycker vem.

  2. Erik skriver:

    ”Eller så slåss feminismen mot marxismen över tolkningsföreträdet om vem som förtrycker vem.”

    Javisst, det är det som kallas intersektionalitet. Att dela upp välden i olika alternativa universum och slåss om vilket av dem som är viktigast.

  3. Paddan skriver:

    Tolkningsföreträdet.. där var ordet. Bitter fight hos många feminister.

    @Pelle

    Minns hur jag för ett bra tag sedan klagade över maskulinitets forskningen! Så här ser det ut. Har sett att två av de största namnen inom den här forskningsgrenen, Claes Ekenstam och Thomas Johansson, har varit inbjudna till FI flera gånger. Synd. Då de har vissa poänger, t.ex. att män många gånger agerar i förhållande till hur kvinnor uppfattar dem, och att rädslor många gånger styr männens beteenden. Så långt så är det väl bra. Men om fokus blir på männens osäkerhet (för att spräcka det ”tuffa yttre”) så är det inte konstigt att det passar bra in hos feministerna. Då kan psykologiseringen trappas upp ”du är bara rädd för att du har liten penis/är svagare än andra män/tjänar mindre”. Problemet med maskulinitetsforskningen är, som vanligt, att många vetenskapliga perspektiv lyser med sin frånvaro. Feminismens grundtankar är det som ger näringen, vilket du tydligt påpekar här!

  4. katten skriver:

    Usch ja! Akta dig för maskulinitetsforskningen. Det är mycket spikar i den
    soppan.

  5. Paddan skriver:

    @katten

    Du har absolut rätt. Tack för ditt helhjärtade stöd, skönt med någon som har samma åsikt som jag.

  6. JJ skriver:

    Jag rekommenderar dessa två sidor som referenser

    http://www.yakida.se/artal2.html
    http://www.yakida.se/teori.html

  7. Erik skriver:

    Maskulinitetsforskningen är ju ingen maskulinitetsforskning överhuvudtaget utan bara en sorts beteendevetenskap. Den går inte ut på att lära sig mer om män och manlighet (Jag kan idag massor om män och manlighet men det lärde jag mig via kvantifierade studier som andra fält genomfört)

    Den går ut på att få män att ändra sig så man slipper lära sig saker om dem. Det mest utmärkande för den är att den gör uttalanden som stämmer på alla människor som om de var mansspecifika, detta så man kan utmåla saker hos män som ett problem utan att samma saker ses som ett problem hos andra grupper av människor.

    Tänk om vi gjorde likadant med nån annan grupp. Exempelvis handikappforskning som beskrev mänskliga naturen som ett problem men bara hos handikappade – vore det lika ok? Nej givetvis inte, precis som Chris Rock säger, om vi gör likadant för nån grupp som anses politiskt ”svag” blir det inte forskning längre, då blir det bara att säga elaka saker om dem.

    Ta exempelvis en text jag läste om Ekenstam. Den det mesta man behöver veta om mansforskning

    ”Lowen kopplar mäns svårighet med att gråta till det allmänna tabu som finns i vår kultur mot okontrollerat beteende, men framför allt till de föreställningar som insinuerar att det skulle vara omanligt att gråta.”

    Lowen menar att mäns svårighet att gråta (dvs mäns normala sätt att vara funtade) är kopplade dels till att vår kultur inte uppmuntrar till okontrollerat beteende (Män gråter alltså inte av samma orsak som vår kultur inte tycker att slå ihjäl människor med järnrör på gatan är ok) men framför allt för att det anses omanligt att gråta.

    Att män inte skulle gråta för att det är omanligt missar helt poängen. Manlighet är just vad män i allmänhet gör, att män väljer att inte gråta är ingen förklaring på att män inte gråter. Att hävda saker som nästan ingen man gör är vad som är manlighet är ju bara att sprida fördomar om män. Hur ser vi det om det kallas typiskt arabiskt beteende att göra nåt som nästan inga araber gör? Jo då kallar vi det att sprida fördomsfulla stereotyper.

    Hur kommer det sig då att manlighet enligt vissa utmärks av saker som stämmer in på mycket få av verklighetens män?

  8. Pelle Billing skriver:

    Maskulinitetsforskning som den ser ut idag är en förlängning av radikalfeminismen och genusvetenskapen. Således har den ett begränsat värde, då forskning inte böra styras av ideologi.

    Vad gäller män och att gråta så finns det väl visst män som gråter, vad genusvetarna än säger? Och ifall män gör det mindre ofta än kvinnor så kan det ju mycket väl vara något som är medfött, lika gärna som att det är ett kulturellt mönster. Men frågan är om man ens har fastställt hur ofta män gråter jämfört med kvinnor?

  9. hampus skriver:

    En extremt liten parantes till insikterna presenterade av Pelle och Erik; det finns ett sk ”gråthormon” (jag minns inte namnet) som hos män sjunker drastiskt med puberteten.

  10. hampus skriver:

    Bingo igen Erik!

    ”Hur kommer det sig då att manlighet enligt vissa utmärks av saker som stämmer in på mycket få av verklighetens män?”

    Jo för att vi förutsätts vara makthavande och för att den manliga populationen är överlägset heterogen, skulle jag vilja hävda.

  11. Paddan skriver:

    @erik

    Tror jag läst samma av Ekenstam. Hans poäng var väl också att män, historiskt sett, har gråtit ibland mer och ibland mindre (offentligt). Alltså är det bara beroende på kulturen (tid och plats) enligt Ekenstam. Det finns ju många exempel på att män ska ha gråtit både högt och ohämmat genom historien.

    Det är tydligen det enklaste som finns, att bevisa att världen bara är en social konstruktion. Hitta två saker som vid första anblick motsäger varandra så är det ett ”bevis” för att biologi och medfödda skillnader inte har någon kausal kraft på människan.

    Summa summarum… männens gråt har säkert med biologiska faktorer och kulturella faktorer att göra. Och att prata om det ena utan att nämna det andra är onödigt ensidigt och tråkigt.

  12. Erik skriver:

    Paddan:

    ”Tror jag läst samma av Ekenstam. Hans poäng var väl också att män, historiskt sett, har gråtit ibland mer och ibland mindre (offentligt).”

    Du menar brist på poäng? Att män gråtit mer än andra män är ingen poäng. Han måste bevisa att män gråtit lika mycket och mer än kvinnor för att ha en poäng. Men det tror jag inte han kan, jag ser hans artikel som ren propaganda.

    ”Alltså är det bara beroende på kulturen (tid och plats) enligt Ekenstam. Det finns ju många exempel på att män ska ha gråtit både högt och ohämmat genom historien.”

    Ja det finns exempel på det men inga representativa för manlighet, de flesta exemplen handlar om väldigt rika människor och då är det ungefär som snabelskor (att välja dem visade status just för att de är usla). Det finns exempel på att män har massmördat kvinnor i historien men försöker man bedöma män utifrån Jack The Ripper så får man givetvis skruvad bild av män.

    ”Det är tydligen det enklaste som finns, att bevisa att världen bara är en social konstruktion. Hitta två saker som vid första anblick motsäger varandra så är det ett “bevis” för att biologi och medfödda skillnader inte har någon kausal kraft på människan.”

    Javisst, förutsatt att man skolkade biologi och naturkunskap i grundskolan. Annars vet man att evolutionen testar olika teser precis som naturvetenskapen. Genom att skapa små tvärtomgrupper och se om de överlever eller inte. Du kan utan krav på kvantiferade data bevisa vad som helst. Samhällsvetare verkar närmast leva lyxliv idag jämfört med andra forskare.

    ”Summa summarum… männens gråt har säkert med biologiska faktorer och kulturella faktorer att göra. Och att prata om det ena utan att nämna det andra är onödigt ensidigt och tråkigt.”

    Männens gråt har garanterat med biologiska faktorer att göra. Så länge man inte kan hitta representativa exempel på män som gråtit precis som och mer som kvinnor har man inget case att hävda nåt annat. Att män gråtit mer än andra män visar ingenting, det är ju kvinnors gråt man använder som ideal, inte ”andra män”

  13. Paddan skriver:

    ”Javisst, förutsatt att man skolkade biologi och naturkunskap i grundskolan. Annars vet man att evolutionen testar olika teser precis som naturvetenskapen. Genom att skapa små tvärtomgrupper och se om de överlever eller inte. Du kan utan krav på kvantiferade data bevisa vad som helst. Samhällsvetare verkar närmast leva lyxliv idag jämfört med andra forskare.”

    Antingen det att man skolkade eller att man fått lära sig att biologin har sin egen diskurs och att det egentligen handlar om politik. Vetenskapen är ett maktmedel och är inte ett dugg objektiv. Det är väl snarare det som är problemet idag. Så om vetenskapens metoder är fulla av fördomar och skit (vilket ju är ”bevisat” enligt postmodernister, ex. vis socialdarwinism, som ofta tas upp för att skrämmas och visa vad vetenskapen kan åstadkomma *suck*) så kan vi ju hitta på nya metoder istället. Om dem sedan råkar stämma överrens med vår ideologi eller vårt tankesätt så är det väl en slump.

    Desto mer jag har tänkt på det här, i samband med högskolan där jag går, så är det fruktansvärt egentligen. Evolutionen, som förklarar så mycket och som många ändå påstår sig köpa som förklaringsmodell, överges sedan otroligt fort när bollen sedan sätts i rullning. Men men, som jag försökte visa så har ju tankarna kring vetenskap, objektivitet, evolutionsteorier osv. uppkommit under en viss epok, ett visst tänkande/paradigm och då vissa politiska ideal var rådande. Alltså är det bara skräp. Allting är skräp egentligen, förutom feministiska teorier som vilar på en säker och objektiv grund, någonstans utanför alla övriga diskurser. :-p

  14. Pelle Billing skriver:

    Kan utläsa ett visst mått av sarkasm, Paddan? ;)

  15. Erik skriver:

    Paddan:

    ”Antingen det att man skolkade eller att man fått lära sig att biologin har sin egen diskurs och att det egentligen handlar om politik.”

    Vid vilken ålder då? Jag talade ju om grundläggande naturkunskap på grundskole och gymnasienivå.

    ”Vetenskapen är ett maktmedel och är inte ett dugg objektiv. Det är väl snarare det som är problemet idag.”

    Om vetenskapen inte är objektiv hur funkar då flygplan och helikoptrar? Är det förtryckande maktmedel att förklara hur man med aerodynamik byggde den första helikopter någonsin som klarar en looping eller att rolla?

    ”Så om vetenskapens metoder är fulla av fördomar och skit (vilket ju är “bevisat” enligt postmodernister, ex. vis socialdarwinism, som ofta tas upp för att skrämmas och visa vad vetenskapen kan åstadkomma *suck*)”

    Coolt, med tanke på att socialdarwinism har absolut ingenting att göra med varken biologi i allmänhet och darwin i synnerhet.

    ”så kan vi ju hitta på nya metoder istället. Om dem sedan råkar stämma överrens med vår ideologi eller vårt tankesätt så är det väl en slump.”

    Eller snarare som Popper sade en självuppfyllande profetia och det faktum att vår ideologi är så dåligt bekriven vad som hest kan stämma överrens med den.

    ”Desto mer jag har tänkt på det här, i samband med högskolan där jag går, så är det fruktansvärt egentligen. Evolutionen, som förklarar så mycket och som många ändå påstår sig köpa som förklaringsmodell, överges sedan otroligt fort när bollen sedan sätts i rullning.”

    Jag tror jag börjar förstå problemet. Man har inte en kumulativ syn på vetenskap. Man behandlar varje kunskap som överlägsen den förra sålunda blir allt sämre högre upp istället för bättre.

    ”Men men, som jag försökte visa så har ju tankarna kring vetenskap, objektivitet, evolutionsteorier osv. uppkommit under en viss epok, ett visst tänkande/paradigm och då vissa politiska ideal var rådande.”

    Jag vet inte hur full man måste vara för att inbilla sig detta är sant. Men att tankarna skulle vara begränsade till en epok, ett visst paradigm och ett visst politiskt ideal är en perfekt beskrivning på den kritiska vetenskapssynen. Mainstreamvetenskapen däremot spänner över flera epoker, över flera kulturer med olika värderingar och täcker flera politiska ideals uppgång och fall.

    ”Alltså är det bara skräp”

    Ja den vetenskap som är begränsad till ideologi och kortare tid är skräp. Den vetenskap som kumulativt bygger högre och högre teknisk standard däremot är det bevisligen inte.

    ”Allting är skräp egentligen, förutom feministiska teorier som vilar på en säker och objektiv grund, någonstans utanför alla övriga diskurser. :-p”

    Om de tycker denna diskurs är skräp varför flyttar de inte härifrån då? De ljuger ju så de tror sig själv. De har förstås ingenstans att sticka eftersom det är allt annat som är skräp medan vad de kritiserar råkar vara överlägset. Något de själva anser men vill sedan ljuga om för de är inte bekväma med de åsikter deras egna val visar.

  16. Paddan skriver:

    @Erik

    ”Jag tror jag börjar förstå problemet. Man har inte en kumulativ syn på vetenskap. Man behandlar varje kunskap som överlägsen den förra sålunda blir allt sämre högre upp istället för bättre.”

    Nej precis, hur kan du ha en kumulativ syn på kunskap om du (enligt postmodernister) endast får fler och fler perspektiv. Alla perspektiv måste ju tas hänsyn till, för att på något magiskt sätt undvika att marginalisera eller förtrycka någon. Fy på dig Erik för att du tror att vi kan nå bättre och sannare kunskap om världen! Vilken hierarkisk och förtryckande bild du målar upp.

    ”Om de tycker denna diskurs är skräp varför flyttar de inte härifrån då? De ljuger ju så de tror sig själv. De har förstås ingenstans att sticka eftersom det är allt annat som är skräp medan vad de kritiserar råkar vara överlägset. Något de själva anser men vill sedan ljuga om för de är inte bekväma med de åsikter deras egna val visar.”

    Nej nej, det är så att det är så illa ställt i Sverige att det är deras uppgift (eller möjligtvis kall?) att ordna upp det. Dock pratade jag med en tjej som bestämt hävdade att jag hade fel när jag påpekade hur vetenskapen går framåt, och att vi kan se en tydlig utveckling av kulturer och samhällen. När jag frågade varför hon klagade så mycket på just svensk kultur, eller västländer, så menade hon att vi har det så bra och har kommit så långt att vi borde agera och uppföra oss bättre. Alltså att vi är mer medvetna här. (Någon som kan se den uppenbara självmotsägelsen och det hierarkiska tänkandet här?).

    @ Pelle
    Sarkasm avstängd nu… ;-)

  17. Erik skriver:

    Paddan:

    ”Nej precis, hur kan du ha en kumulativ syn på kunskap om du (enligt postmodernister) endast får fler och fler perspektiv.”

    Säg mig hur funkar den ickekumulativa kunskapen? Glömmer man bort allt man lärt sig med jämna mellanrum? Exakt hur stora är de mellanrummen? Varje dygn? Varje vecka? Eller kanske mellan varje 30-dagars period utan sex? Då hade vi en förklaring på postmodernismen sexuell frustration leder till amnesia.

    ”Alla perspektiv måste ju tas hänsyn till, för att på något magiskt sätt undvika att marginalisera eller förtrycka någon.”

    Coolt, och hur vet du vad förtryck är för någonting?

    ”Fy på dig Erik för att du tror att vi kan nå bättre och sannare kunskap om världen! Vilken hierarkisk och förtryckande bild du målar upp.”

    Och hur vet du vad hiearkier är för någonting?

    ”Nej nej, det är så att det är så illa ställt i Sverige att det är deras uppgift (eller möjligtvis kall?) att ordna upp det.”

    Illa ställt i Sverige enligt vems måttstock?

    ”Dock pratade jag med en tjej som bestämt hävdade att jag hade fel när jag påpekade hur vetenskapen går framåt, och att vi kan se en tydlig utveckling av kulturer och samhällen.”

    Så gulligt, tog hon fram sin mobiltelefon och messade sina kompisar via 3G master efteråt bara för att visa hur oberoende hon är av vetenskaplig utveckling?

    ”När jag frågade varför hon klagade så mycket på just svensk kultur, eller västländer, så menade hon att vi har det så bra och har kommit så långt att vi borde agera och uppföra oss bättre.”

    Problemet är att vi har det så bra och kommit så långt just för att vi inte agerade och uppförde oss bättre som vissa ville för att lättare kunna konkurrera ut oss. Teorin hon sprider kommer för övrigt från ett land som kränkte vårat territorialvatten och skickade kärnvapenstridsspetsar som nästan startade tredje världskriget till söderhavet så tack men nej tack vi behöver inga lektioner i hur man ”uppför” sig från det landet.

    ”Alltså att vi är mer medvetna här. (Någon som kan se den uppenbara självmotsägelsen och det hierarkiska tänkandet här?).

    Någon som kan begripa varför personer som betett sig som skit har rätt att ha nån som helst åsikt om hur vi beter oss?

  18. Paddan skriver:

    ”Säg mig hur funkar den ickekumulativa kunskapen?”

    Jag ska bannemej vidarebefordra den frågan till någon av mina högskolelärare om någon pratar om icke-kommensurabla paradigm igen! :-)

Google