Efter ett äktenskap

20 juli 2009, av Pelle Billing

Skilsmässa är en mycket intressant företeelse från ett jämställdhets- och könsfrågeperspektiv. Det är först när ett äktenskap tar slut som det blir tydligt hur den genomsnittligen mannen och den genomsnittliga kvinnan är utsatta, och kan fara illa av sin respektive könsroll.

Under ett äktenskap så är mannen oftast den som har huvudansvaret för familjens försörjning, och kvinnan den som har huvudansvaret för barnen. Detta kan man sammanfatta som att mannen odlar ett ekonomiskt kapital och kvinnan odlar ett psykosocialt kapital:

  • Ekonomiskt kapital: mannen arbetar fler timmar per vecka i ett mer krävande jobb än hustrun, och därmed så har han en högre lön och är den huvudsakliga försörjaren av familjen
  • Psykosocialt kapital: kvinnan är den som lägger mest tid på att ta hand om barnen, och oftare även den som odlar kontakter med väninnor

Vad händer då efter en skilsmässa?

Ekonomi

Det ekonomiska kapital som mannen dragit in till familjen, fördelas enligt tydligt definierade lagar efter en skilsmässa. Alla tillgångar och innestående kapital som familjen har delas på hälften mellan makarna, och ifall barnen ska bo mest hos mamman så betalar pappan ekonomiskt underhåll till barnen (dessutom finns ett s k standardtillägg om fadern är höginkomsttagare, vilken kan ge modern extra tusenlappar i månaden).

Det man kan kritisera är att en kvinna som valt att vara hemmafru eller som har en väldigt låg lön, kan stå relativt oskyddad efter en skilsmässa. Därmed så finns det fortfarande behov av att se över hur det ekonomiska fungerar under ett äktenskap. En idé är att automatiskt göra all intjänad pension gemensam under ett äktenskap. På så vis skulle kvinnor (eller män, i förekommande fall) åtminstone inte förlora någon pension på att man satsar på att ta hand om sina barn istället för att jobba heltid. Detta löser inte allt det ekonomiska, men det är en bra början.

Något som kvinnor också kan tänka på är att det är riskabelt att vara hemmafru på heltid. Ifall man vill ha mycket tid för sina barn är det betydligt bättre att jobba deltid medan barnen är små, och sedan göra allt för att gå upp till heltid igen. På så vis kan man få tid för sina barn samtidigt som man kan försörja sig själv efter en skilsmässa.

Socialt liv

Vad gäller det psykosociala kapitalet efter en skilsmässa, så är det istället mannen som är utsatt. Det finns en grundtanke om att gemensam vårdnad om barnen ska vara normen efter en skilsmässa, vilket helt klart är ett steg i rätt riktning, men tyvärr har vi inte nått dit ännu i Sverige.

När det gäller barnen så klarar sig mannen så länge som de f d makarna kommer bra överens, men om det helar utmynnar i en vårdnadstvist – så ligger mannen risigt till. Socialtjänsten (som utreder vårdnadstvister) domineras av kvinnor, medan domstolarna i sina beslut tar stor hänsyn till vem den primära vårdnadshavaren är, och det är ju nästan alltid mamman. Det domstolarna då glömmer är att pappan visat sin kärlek och sitt engagemang genom att slita på jobbet, och detta bör vara lika mycket värt som att slita på hemmaplan – som kvinnan oftast gör.

När det uppstår en vårdnadstvist efter ett äktenskap, får modern således ensam vårdnad i 44 procent av vårdnadstvisterna, fadern i 10 procent av fallen, och resten utmynnar i gemensam vårdnad (enligt Socialstyrelsens senaste undersökning från 2002).

Vad gäller parets allmänna sociala situation efter äktenskapet, så är mannen den person som oftare blir socialt isolerad, och det är även han som löper överlägset störst risk att ta sitt liv.

Slutsats

När vi diskuterar skilsmässa är det viktigt att ha en helhetsbild som inkluderar ekonomiskt och psykosocialt kapital. Män är utsatta eftersom de riskerar att tappa kontakten med både barn och vänner, medan kvinnor framför allt är utsatta eftersom de oftare har haft en begränsad eller ingen inkomst. Ifall vi vill förändra det rådande läget, så bör vi jobba med bägge könens situation samtidigt. Generellt sätt så tror jag att jämställdhetsarbete är långt mer effektivt om man ser till bägge könens situation, istället för att bara se till ena könet.

(Mer om vårdnadstvister i nästa inlägg.)

 

14 kommentarer på “Efter ett äktenskap”

  1. Jocke skriver:

    Du pekar på en mycket viktig sak här tycker jag, något som medvetet har feltolkats av feministerna och använts som ett orättvist slagträ mot männen. Och det är att när män lägger krut på jobbet för att dra in pengar till familjen så är det en lika stor kärleksförklaring som mammans engagemang på hemmaplan. Det är helt enkelt två sätt att värna om sin familj. Mannen säkrar den ekonomiska tryggheten och ser till att mamman och barnen har det bra.

    I åratal har feministerna fått detta till att mannen flyr undan ansvaret över familjen viket är ett oerhört vidrigt påstående och en spottloska i ansiktet på alla män som slitit för sina familjer genom åren. Av någon anledning så har enbart tid med barnen ansetts vara det viktiga, inte att man säkrar deras ekonomiska trygghet.

    Själv minns jag hur min pappa under min egen uppväxt varje dag gav sig iväg till ett trist industrijobb som han hatade för att vi skulle känna oss trygga. Han hade förmodligen tusen gånger hellre varit hemma med oss barn. Men av ansvarskänsla inför familjen härdade han ut.

    Men i feministernas ögon var min far en kvinnoförtryckande patriarkat som gled undan sitt ansvar som pappa. Den inställningen är lindrigt sagt horribel och upprörande och den gör mig fullständigt rasande.

  2. Pelle Billing skriver:

    Jocke: Ja, detta är ett stort problem. Vi är sprungna ur ett könsrollssamhälle, där bägge könen slet hårt och var utsatta på sitt sätt. Detta är något helt annat än den könsmaktsordning som radikalfeminismen och statsfeminismen pratar om. Istället för att tävla om vilket kön som hade det värst, och att peka ut män som priviligerade glidare (vilket helt uppenbart inte stämmer), så borde vi hjälpa bägge könen till större frihet och möjligheter i samhället.

    Att tala om ett kvinnoförtryckande patriarkat blir som mest absurt när man tar exempel såsom din pappa. Då ställs allt på sin spets och man ser att det finns tydliga brister i det radikalfeministiska perspektivet.

  3. Per skriver:

    Själv har jag bestämt mig för att om det blir några barn så får det bli med hjälp av surrogatmamma i USA. Det verkar ju alldeles för rättosäkert att vara pappa i Sverige i dag om man hamnar i en tvist.

    Det är inte gratis att anlita en organisation som jobbar med surrogat, men det skulle vara intressant att veta vad det generellt ”kostar” för en man att ha en hustru och om det sedan blir skilsmässa? Dvs. först förväntas mannen bjuda på drinkar och middagar och dra det tyngre ekonomiska lasset, sedan blir han underhållsskyldig om paret skiljs. Finns det schablonberäkningar på detta?

  4. Michael skriver:

    Petitess: skilsmässa stavas utan j.

  5. Erik skriver:

    ”Under ett äktenskap så är mannen oftast den som har huvudansvaret för familjens försörjning, och kvinnan den som har huvudansvaret för barnen.”

    Generaliserar du inte lite nu? Jag skulle snarare påstå att många, och allt fler, familjer delar på både försörjning och tid med barn. Att kvinnan sen oftast stannar hemma med barnen för att mannen tjänar mer är en annan fråga. Den hör mer hemma på en jämställdhetsblogg(och inte här).

    ”Det man kan kritisera är att en kvinna som valt att vara hemmafru eller som har en väldigt låg lön, kan stå relativt oskyddad efter en skiljsmässa. ”

    Ärligt talat, hur många hemmafruar känner du? Finns det så många kvinnor som väljer att vara hemma eftersom deras män tjänar massor? Mannens höga lön är nämligen ett krav för att kvinnan ska kunna vara hemmafru, och de flesta löner räcker inte för att täcka ett helt hushåll. Att kvinnor med låg lön står oskyddade efter skilsmässa(som stavas utan j) antyder dels att kvinnor behöver män för att ta hand om dem, dels att det här med låg lön ofta är ett kvinnligt problem. Påstår du att det bara är kvinnor som tjänar dåligt? Intressant vändning I must say.

    ”Vad gäller det psykosociala kapitalet efter en skiljsmässa, så är det istället mannen som är utsatt.”

    Detta gäller dock endast de fall jag nämnde ovan, nämligen de där mannen tjänar så myvcket att kvinnan kan ligga hemma och skvallra med väninnorna, ha kuddkrig eller vad tjejer nu gör. Jag tror de flesta män är kapabla att både arbeta heltid och träffa kompisar. Alltså inget jätteproblem, men givetvis krävs en grov generalisering från din sida för att du ska få en knorr på ditt inlägg.

    ”Socialtjänsten (som utreder vårdnadstvister) domineras av kvinnor,”

    Du tar upp detta utan att specificera varför. Menar du kanske att kvinnor dömer till kvinnors favör? Statistik på det kanske? Gäller det i så fall även män när det är dags att tillsätta styrelser? Kan detta förklara varför chefsposter domineras av män?

    ”Generellt sätt så tror jag att jämställdhetsarbete är långt mer effektivt om man ser till bägge könens situation, istället för att bara se till ena könet.”

    Här har du helt rätt, men istället för att upprepa detta om och om igen borde du i något inlägg ställa frågan VARFÖR män arbetar mer än kvinnor i ett förhållande och varför kvinnor stannar hemma/jobbar för låg lön. Det är det jämställdhetsarbete handlar om, först när man vågar diskutera dessa frågor kan man nå någonstans. Att konstatera något,utan att backa upp med statistik på antalet hemmafruar, antalet män som pga av karriär och inget annat såsom personliga problem ej tilldelats vårdnad etc, leder tyvärr ingenstans.

  6. Pelle Billing skriver:

    Jag som trodde jag var bra på att stava ;)

    Tack Michael och Erik.

  7. BekeZeke skriver:

    Erik:
    Om man byter ut ordet hemmafru mot deltidsarbetande, så stämmer retoriken bra tycker jag (stämmer också bra med statistiken över könsfördelningen bland deltidsarbetande). Män vinner ekonomiskt, och kvinnor psykosocialt efter en skilsmässa.
    Hur löser man detta? Kanske genom att förändra hur arbetslivet ser ut (fördel männen) och automatiskt dela på gemensamma pensionspoäng för gifta par som valt att skaffa barn (fördel kvinnorna).

  8. Access skriver:

    BekeZeke,
    Du frågar dig retoriskt ”Hur löser man detta?”. Men sen ger du ger inget exempel på hur man ska kunna fördela det psykosociala kapitalet utan enbart det ekonomiska.
    Det ekonomiska är det enkla att fördela för de som vill. Det psykosociala – det icke mätbara – är svårare. Har du några idéer där?

  9. Pelle Billing skriver:

    Per:
    Surrogatmamma är väl förbjudet i Sverige? Lite konstigt eftersom IVF är tillåtet för ensamma kvinnor.

    Vad det ”kostar” att ha en hustru är nog en mer intressant uträkning i USA än i Sverige. I USA kanske du först betalar flera dejter, och om du sedan skiljer dig så betalar du troligen underhåll till din ex-fru i flera år. I Sverige är det en helt annan situation, där män inte förväntas lägga lika mycket pengar på dejter, och vid skilsmässa så blir det aldrig något underhåll som ska betalas till ex-hustrun.

  10. Kristina skriver:

    Kort kommentar på en intressant inlägg. Jag känner inte igen följande beskrivning:

    ”Något som kvinnor också kan tänka på är att det är riskabelt att vara hemmafru på heltid. Ifall man vill ha mycket tid för sina barn är det betydligt bättre att jobba deltid medan barnen är små, och sedan göra allt för att gå upp till heltid igen. På så vis kan man få tid för sina barn samtidigt som man kan försörja sig själv efter en skilsmässa.”

    Många tjejer jag känner vill gärna ha tid med sina barn när de är små. Vissa går ner i tid under en kortare period (ofta växelvis med sin make), vissa har inte råd med detta. Men alla dessa tjejer sliter både på jobbet och hemma. Man jobbar heltid även under graviditeter trots sämre allmäntillstånd (så att man inte tappar i SGI också som kan vara ett hårt slag ekonomiskt), just för att bidra till familjen så mycket det går. Ofta blir småbarnsföräldrar mästare på att planera även ekonomiskt. Vad var då relevansen i detta? Jo, att inte utpeka kvinnor som ”glidare” i den här kontexten vilket vore felaktigt.

    Intressant annars med tankar på delad pension. Skulle det verkligen kunna blir rättvist, och hur skulle det se ut praktiskt?

    När det gäller det sociala: att tappa kontakten med barn, där finns kanske mer att göra med att göra vådnadstvister mindre konfliktdrivande som du Pelle skrev i ett annat inlägg. Men vad gäller vänkrets kan vi väl inte komma längre än att tänka att ”vi skall vara medmänskliga mot varandra och visa hänsyn till båda i paret som går isär” om nu båda är våra vänner (individnivå). Eller har någon några andra idéer?

  11. Pelle Billing skriver:

    Kristina,

    Ja, Sverige är ju ett av få länder där nästan alla kvinnor jobbar, så kanske sparkar jag in en öppen dörr när jag varnar för att vara hemmafru utan ekonomisk planering. Samtidigt är det en viktig princip att nämna och det var bara en generation sedan som hemmafru inte alls var ovanligt. Med tanke på att kvinnor fortfarande tjänar mindre och oftare jobbar deltid så håller ändå resonemanget med att ekonomi ställs mot det sociala när man väljer yrke och arbetstid.

    Det borde vara enkelt att välja att dela på intjänad pensionrätt om man är gifta (eller t o m standard?). På så vis kan ett par välja arbetsfördelning relativt fritt, utan att oroa sig att ena partnern får för låg pension.

    Vad gäller det sociala efter ett äktenskap, så är det svårare att reglera. Vårdnadstvister kan som sagt göras mycket mindre konfliktfyllda via ett bättre system, men när det gäller att ha nära vänner, osv är det svårt att göra något på kollektiv nivå. En av fem män saknar en nära vän, och män som skiljer sig riskerar ofta att hamna i den gruppen. Däremot så tror jag (utan att ha statistik) att det ser lite bättre ut bland yngre män. Även om vi ofta får höra att inget händer med könsrollerna, så har det ju hänt enormt mycket på 50 år.

  12. Mr Galahad skriver:

    Tjipp Pelle

    En liten undran bara.
    Du råkar inte ha koll på vart jag kan hitta källan till denna information.

    När det uppstår en vårdnadstvist efter ett äktenskap, får modern således ensam vårdnad i 44 procent av vårdnadstvisterna, fadern i 10 procent av fallen, och resten utmynnar i gemensam vårdnad (enligt Socialstyrelsens senaste undersökning från 2002).

    Jag har sökt på Socialstyrelsen och har ännu inte hittat det.

    Mvh
    //Mr Galahad

  13. Pelle Billing skriver:

    Hallå Mr G,
    Ladda ner mitt manifest, och se källhänvisning nr 20.

    http://www.pellebilling.se/wp-content/uploads/Manifest_Pelle_Billing.pdf

  14. Erik skriver:

    Erik:

    ”Generaliserar du inte lite nu? Jag skulle snarare påstå att många, och allt fler, familjer delar på både försörjning och tid med barn.”

    För det första så innebär att man delar inte att delarna är lika. Delningen innebär kvinnorna arbetar mindre antal timmar. För det andra är att generalisera någonting bra och att han gör det inget argument av nån sort.

    ”Att kvinnan sen oftast stannar hemma med barnen för att mannen tjänar mer är en annan fråga. Den hör mer hemma på en jämställdhetsblogg(och inte här).”

    Detta är en jämställdhetsblogg.

    ”Ärligt talat, hur många hemmafruar känner du?”

    Det beror på definitionen av hemmafru. Om du menar en kvinna som arbetar 0% är det dåligt med dem men om du menar kvinnor som i högre grad arbetar på egen hand eller färre timmar så stämmer det bra.

    ”Att kvinnor med låg lön står oskyddade efter skilsmässa(som stavas utan j) antyder dels att kvinnor behöver män för att ta hand om dem, dels att det här med låg lön ofta är ett kvinnligt problem. Påstår du att det bara är kvinnor som tjänar dåligt? Intressant vändning I must say.”

    Nej, däremot kan vilken idiot som helst på statistiken se att männen som tjänar dåligt inte är gifta med rikare män och har familjer – de är i enormt mycket högre grad ensamma och barnlösa än kvinnor i motsvarande ekonomisk situation.

    ”Detta gäller dock endast de fall jag nämnde ovan, nämligen de där mannen tjänar så myvcket att kvinnan kan ligga hemma och skvallra med väninnorna, ha kuddkrig eller vad tjejer nu gör.”

    Nej, tvärtom de män som har enormt mycket pengar är de enda männen som undantas dessa regler. De har råd att skaffa dyra advokater och de kan vinna vårdnadstvister just för att de har en hög karriär. Det är killarna som arbetat minst som har sämst position om kvinnan vill ta barnen. Det är även de som har svårast att hitta en ny låtsasmamma till barnen.

    ”Jag tror de flesta män är kapabla att både arbeta heltid och träffa kompisar. Alltså inget jätteproblem”

    Du måste skämta! Om mannen drar runt med kompisarna på krogen medan mamma är hemma så får man stämpeln skitstövel.

    ”Du tar upp detta utan att specificera varför. Menar du kanske att kvinnor dömer till kvinnors favör? Statistik på det kanske? Gäller det i så fall även män när det är dags att tillsätta styrelser?”

    Tror du på fullaste allvar det är en relevant jämförelse? Styrelser måste gå runt ekonomiskt. Får socialsekreterare mindre lön om de dömer till mäns fördel kanske? Den där sortens låtsasjämförelser är utmärkande för feminismen. Två saker som inte har ett skit med varandra att göra. Privata och offentliga.

    ”Kan detta förklara varför chefsposter domineras av män?”

    Kvinnliga chefen för riksrevisionen förklarade det där på ett jämställdhetsseminarie för några år sedan. De kvinnliga chefsämnena vill ha frihet och flexibilitet, de manliga chefsämnena vill ha status och pengar. De kvinnliga chefsämnena föredrar även lägre risker och mindre tävlan. De manliga chefsämnena föredrar större risker där mer kan vinnas.

    Jag tror du ser samma fenomen på krogen om du går till blackjack-bordet. De som satsar högst summa är de enda som kan gå med så höga vinster.

    ”Här har du helt rätt, men istället för att upprepa detta om och om igen borde du i något inlägg ställa frågan VARFÖR män arbetar mer än kvinnor i ett förhållande och varför kvinnor stannar hemma/jobbar för låg lön.”

    Kvinnor stannar hemma med låg lön för att de kan göra det. Män arbetar mer än kvinnor för att de i brist på kvinnor som jagar ej arbetande män måste göra det. I hela historien har högre prestationskrav ställts på män för att de skall få tillåtelse att gifta sig och bilda familj. Din fråga är i ljuset av detta lika historielös som korkad.

    ”Det är det jämställdhetsarbete handlar om, först när man vågar diskutera dessa frågor kan man nå någonstans.”

    Jämställdhetsarbete handlar alltså enligt dig om att ställa ovanligt korkade frågor som tyder på okunnighet gällande ämnet man frågar om?

Google