Ulrika Kärnborg om tjejer som skär sig

29 juni 2009, av Pelle Billing

I gårdagens DN skriver Ulrika Kärnborg från kulturredaktionen en essä om unga kvinnor som skär sig. Att detta problem uppmärksammas i media är bra, för under min egen tid som läkare inom psykiatrin så fanns det en tydlig tendens att detta fenomen ökade. Vad som däremot är mer problematiskt är de resonemang och förklaringsmodeller som Kärnborg lägger fram:

Och när de enorma självuppoffringar som ­behövs för att man ska kunna hävda sig i ett patriarkalt samhälle inte ­belönas, vad händer då?

Män har alltid vetat att det är långt ifrån säkert att man får någon särskild belöning för sitt slit ute på arbetsmarknaden, och det är det som kvinnorna upptäcker nu.

Kanske är det därför som kvinnors subjektiva livskvalitet går käpprätt nedåt. Forskningen visar nämligen att sedan 1970-talet har kvinnors subjektiva lycka minskat, så att den idag är i paritet med mäns subjektiva lycka. Under 1970-talet och tidigare, låg istället kvinnors subjektiva lycka högre än för män.

Trenden är alltså att ju mer kvinnor har fått komma ut i arbetslivet brevid männen, desto mer har kvinnors subjektiva lycka minskat till de manliga nivåerna.

Man kan förstås tänka sig att de höga ohälsotalen för unga ­kvinnor beror på den ultrakapitalistiska prestationskultur som vi alla lever i – men därmed inte sagt att jag håller med konservativa som säger att den förändrade kvinnorollen är den som gör kvinnor sjuka, nej, tvärtom.

Jag tror inte man behöver ha någon speciell politisk övertygelse för att inse att kvinnor idag slits mellan två olika världar. Å ena sidan förväntas kvinnor arbeta heltid i alla lägen – även med små barn hemma, och å andra sidan dras många kvinnor starkt till modersrollen och att ha tillräckligt med tid för sina barn. Givetvis blir det en stark inre konflikt hos många kvinnor när de förväntas göra livsval som inte stämmer överens med det som de vill på insidan.

Kärnborg fortsätter sin feministiska analys med det mest klassiska av greppen: när det går bättre för flickor så är det för att de är duktigare än pojkar, och när det går bättre för pojkar så är det för att samhället och kulturen angriper flickor:

För nästan alla siffror visar att kvinnor är bättre än män på att anpassa sig till det nya samhällets produktionskrav. Vi har bättre betyg – inte längre bara på de lägre stadierna, utan nu också på universitetsnivå, och vi har visat oss vara precis så flexibla, lydiga och disciplinerade som marknaden kräver.

Det är min övertygelse att våra nya och snabbt ökande ’­kulturella sjukdomar’ – som anorexi, ­bulimi, ­fibromyalgi och andra ­obestämda plågor – först och främst bör ­uppfattas och läsas som (olika och variabla) symtom på ett ökat ’border­line’-problem i vår kultur, som handlar om underhåll av kroppsliga gränser, och speciellt om den kvinnliga kroppens avsaknad av integritet.

Ifall kvinnor drabbas mer av vissa sjukdomar p g a hur kulturen ser ut, kan man inte då tänka sig att det går sämre i skolan för pojkar p g a den feministiska och mansfientliga kultur vi har i Sverige?

Jag ställer ogärna pojkar och flickors behov emot varandra, därför att jag anser att vi bör hjälpa bägge grupperna så långt det är möjligt. Men jag är redigt trött på att man alltid utgår ifrån att kulturen hjälper pojkar och stjälper flickor, särskilt om man samtidigt listar exempel på hur pojkar far illa och halkar efter i skolan.

Jag tror Kärnborg delvis har en poäng när hon pratar om en avsaknad av kroppsliga gränser för kvinnor i dagens kultur. Men detta beror inte på något patriarkat, utan det beror på den sexuella revolution som iscensattes av feminismen för några decennier sedan, och som idag lett till en ungdomskultur där man förväntas dricka sig redlöst berusad och sedan ha sex på måfå. Det är mycket möjligt att unga kvinnor far mer illa av detta än unga män (dvs om man accepterar att det finns skillnader mellan könen); men att skylla detta fenomen på patriarkatet är missriktat.

I det traditionella samhället (”patriarkatet” enligt feminismen), så förväntades män respektera kvinnor och kontrollera sin sexualitet, medan i det post-traditionella samhället så förväntas både unga män och kvinnor att njuta i stunden – vilket lätt kan leda till upplösta kroppsliga gränser.

Därmed inte sagt att en återgång till det traditionella samhället är något önskvärt. Men man kan fundera på huruvida de gamla normerna (du måste vara sexuellt försiktig) har ersatts av nya normer (du måste vara sexuellt frisläppt) – medan äkta valfrihet skulle betyda att man själv var fri att välja mellan dessa alternativ.

 

8 kommentarer på “Ulrika Kärnborg om tjejer som skär sig”

  1. seww skriver:

    Mycket bra skrivet igen Pelle.
    Roligt att läsa din blogg, så logisk och användarvänlig. Enkel och inga konstiga idéer som feministerna kallar för forskning.

    Fortsätt så.

  2. Pelle Billing skriver:

    Tack för berömmet seww.

  3. Per skriver:

    Antingen skär de sig eller så sjukskriver de sig (om de är lite äldre). Tjejer har tydligen svårt att inse att vi alla är utbytbara och måste konkurrera om vi vill få ett bättre liv. En bister insikt som män lärt sig att handskas med för länge, länge sedan. Kvinnor, som uppfostrats som små prinsessor med tiara och rosa klänning, måste lära sig att hantera den verkligheten.

  4. Kristian skriver:

    Ja, väl skrivet.

    Vad som också kommer fram i kommentarerna till essän är att pojkar också skär sig, men de visar inte upp sina ärr på internet. Över huvud taget så uppmärksammas pojkars och mäns psykiska ohälsa mindre eftersom de i större utsträckning lider i det tysta, och de dyker definitivt inte upp på den feministiska radarn.

  5. Kristina skriver:

    Du har flera poänger här och skriver bra, men lyckas inte ge en helt nyanserad bild ändå. Så om jag får tillägga ett par infallsvinklar? :)
    Att säga att feminismen står bakom en sexuell revolution som förstör de unga är väl lite magstarkt? Jag såg för min del en intervju med Ebba Witt Brattström där hon var oroad av dagens livsstil bland unga som du beskriver. De klassiska feministerna drev på att kvinnor skulle få fler valmöjligheter och vara mer synliga i arbetslivet. Den ökade blandningen av könen var tänkt att ge plats åt de positiva värdena som respektive kön står för. Vad gäller sex och drickande hade de klassiska feministerna en förhoppning om att killarna skulle lära sig av tjejernas mera måttfulla beteende. Så blev nu inte fallet.
    I det traditionella samhället benämndes sex för kvinnor som ”äktenskapliga plikter”. Kvinnors eventuella upplevelse av njutning var ej önskvärd och skuldbelades. Nej allt var inte bättre förr:) Den ”sexuella revolution” som varit har gett oss mycket i form av en syn som över lag nog blivit mer hänsynsfull, tror jag, men de avarter du beskriver är allvarliga. Att unga far illa och skär sig (pojkar som flickor) förtjänar också mer uppmärksamhet än vad det får idag.

    Det som behövs är en allvarlig moralisk diskussion och så att den valmöjlighet du tar upp i slutmeningen blir tillgänglig även för tonåringer (som så ofta utsätts för grupptryck).

    Tror du att män och kvinnor kan resonera/arbeta med snarare än mot varandra i sådana här frågor snart Pelle?

  6. Pelle Billing skriver:

    Tror du att män och kvinnor kan resonera/arbeta med snarare än mot varandra i sådana här frågor snart Pelle?

    Bra fråga Kristina. Jag tror att om det bara kan bli OK igen i samhället att ha en moralisk diskussion, så kan vi börja diskutera sexualitet och andra komplicerade frågor på ett friare sätt. Ett viktigt problem är att moral har blivit liktydigt med moralism, men så är ju inte fallet. Vare sig vi är frisläppta eller återhållsamma så har vi gjort ett moraliskt ställningstagande, och två personer kan dessutom göra samma val men av olika moraliska skäl.

    Bra att du gör en distinktion mellan olika typer av feminister. Det har helt klart funnits grupper av feminister som har de åsikter som du listar, men det var (tyvärr?) inte deras åsikter som ”vann” i samhället. Istället så är det enda man får diskutera kring sexualitet huruvida kondomer och dagen-efter piller ska vara gratis för ungdomar eller inte.

    Jag antar att pendeln behöver svänga åt motsatta hållet ibland, innan någon slags balans uppnås. Dvs från det traditionella samhället där sexualiteten var väldigt snäv för människorna (gift dig och var sen trogen hela livet), så ska den nu vara ohämmad och hedonistisk (sup och njut av livet) – och först när detta haft sin gång i samhället så kan vi få en äkta valfrihet där det är OK att vara försiktig eller mer promiskuös och allt däremellan.

    Givetvis generaliserar jag massor här. Det finns stora variationer i sexuella val i dagens samhälle, och det fanns det säkert i det traditionella samhället också. Men det är ändå intressant att med stora penseldrag se vilka trender/stadier som samhället och kulturen går igenom.

  7. Logitech skriver:

    Det mest tragiska, och talande, är väl ändå att feministiskt drillade dårar på lägsta kommunist/feminist-nivå överhuvudtaget får svar (måste svaras) på sina könsvinklade könshat/offer-tal som daddar dåraktigt i könshatets sandlåda, där saklig faktagrund, i vanlig feministisk ordning, _lyser_ med sin frånvaro.

    Om någorlunda vett och sans ägde, så hade tom. Kalle-Ankas insändarsida ratat den feministiskt skygglappade kärringen Kärnborgs uppenbart efterblivna och ideologiska offersmörja.

  8. Kristina skriver:

    Pelle:
    Ja, jag tycker att det var synd att den mer ursprungliga kvinnorörelsen blev mer osynlig. I samma veva som nämnda Ebba Witt Brattström lämnade FI ungefär. Men den typ av feminister som faktiskt vill ha äkta jämställdhet finns (fortfarande), men de/vi är inte högljuda eller kontroversiella. Därav att denna riktningen inte syns i media. Att vara vanlig och nyanserad ger ju inga rubriker direkt. De flesta har väl vanliga liv och hinner inte starta någon rörelse, direkt.

    Sedan gillar jag din tanke om en friare och djupare debatt där det finns plats för om moral utan moralism!

Google