DNA-testa alla nyfödda!

11 juni 2009, av Pelle Billing

Vi har alla hört skämt där poängen är att det är brevbäraren, och inte mannen i familjen, som är pappa till barnet. Även om dessa skämt ofta är harmlösa, för att inte säga roliga, så finns det en tydlig anledning till varför de existerar: män har genom historien aldrig kunnat vara säkra på ifall de barn de uppfostrar och försörjer verkligen är deras egna barn, medan kvinnor givetvis alltid har vetat detta.

Faderskapet då och nu

När människan började bygga upp civiliserade samhällen, så var äktenskapet och familjen en av de viktigaste byggstenarna. Staten hade inget intresse av att försörja barn i onödan, vilket ledde till att man lagstiftade om att en kvinnas äkta make alltid skulle anses vara far till barnet.

Än idag lever dessa lagar kvar, och Sverige är inget undantag. Faderskapspresumtion regleras i föräldrarbalken, och säger att en kvinnas make automatiskt utses till barnet far enligt lagen.

Frågan är huruvida denna lag är ändamålsenlig i ett modern samhälle, där bägge könen genomgått en stor sexuell frigörelse? Kan män vara säkra på att de alltid är biologisk far till sitt barn?

Forskningen visar att 1 av 30 fädrar inte är biologisk far, även om de själva tror att de är det. Och bland de män som börjar tvivla på huruvida de är biologisk far, så är det nästan en tredjedel som har rätt!

Rättssamhället

Vilka möjligheter finns det då i det svenska samhället att ifrågasätta huruvida det lagliga faderskapet överensstämmer med det faktiska faderskapet?

Detta skriver Socialstyrelsen i sin skrift ”Att faställa faderskap”:

Barnets vårdnadshavare, dvs. i de allra flesta fall modern eller den äkta mannen, har rätt att begära en utredning om att häva faderskapspresumtionen.

En utomstående man som anser sig vara far till ett barn som fötts under ett äktenskap har ingen rätt att begära en utredning om faderskapet.

För att socialnämnden ska påbörja en utredning måste det framstå som lämpligt att det utreds vem som är far till ett barn som är fött under ett äktenskap. Nämnden måste därför pröva om det är befogat att påbörja en utredning. Om exempelvis en makes misstankar om att han inte är far till barnet skulle framstå som uppenbart obefogade, bör socialnämnden kunna vägra att göra en utredning.

En utredning bör inte heller komma i fråga om det finns anledning att tro att den skulle vara till men för barnet, eller utsätta modern för påfrestningar som innebär fara för hennes psykiska hälsa.

Det är moderns upplysningar som ska vara utgångspunkten i en faderskaps-
utredning.

Om utredaren får uppgifter från någon annan än modern om att en viss man
kan vara far till barnet, bör modern få bemöta uppgifterna innan utredaren
bedömer om mannen ska kontaktas.

Således förefaller männens rättigheter att ligga längst ner på hierarkin vid faderskapsutredningar, trots att det är mannen som eventuellt har lurats till att försörja ett barn i 18 år (för att inte tala om den emotionella investeringen). Givetvis ska man se till barnets bästa, men det måste ju rimligen vara att få veta vem ens pappa egentligen är? Varför kvinnans rättigheter försvaras så intensivt av Socialstyrelsen är däremot svårare att greppa – hon kan ju vara trygg i att hon de facto är biologisk moder.

Det ska också nämnas att Socialtjänstens utredning inte behöver vara sista ordet, då möjlighet finns att överklaga till länsstyrelsen och allmän förvaltningsdomstol.

Slutsats

I ett modernt rättssamhälle finns det ingen anledning att inte börja DNA-testa alla barn vid födseln. Att både faderskap och moderskap är korrekt fastställt, ger en långsiktig trygghet för barnet och föräldrarna. Dessutom stärker man pappan rättigheter och skyldigheter genom att man får svart på vitt att det är han som är biologisk far till barnet.

 

18 kommentarer på “DNA-testa alla nyfödda!”

  1. seww skriver:

    ”Det ä̈r moderns upplysningar som ska vara utgångspunkten i en faderskaps-
    utredning.”
    Så det betyder alltså att moderns åsikt väger tyngre än makens/mannens. Man kan fråga sig hur många män som blivit lurade in i det här. Men också hur många kvinnor som får ta mycket psykiskt stryk av falska anklagelser av svartsjuka/ansvarslösa män.

    Intressant artikel Pelle.

  2. Pelle Billing skriver:

    Ja, man får inte glömma bort kvinnornas situation. Men faktiskt skulle ju all svartsjuka och dylikt försvinna om man fick svart på vitt dag 1 vilka föräldrarna egentligen är, då finns det inte längre något tvivel.

  3. seww skriver:

    Jo det har du rätt i.
    Men vi ska också komma ihåg att det säkert finns många tokiga kvinnor (såklart finns det minst lika många tokiga män) som är så säkra på sin sak att de kan beskylla ett DNA-test att ta fel.

    Men jag instämmer, ett DNA-test vid minsta tveksamhet så skulle problemet vara ur världen. Men fråga är då, vem ska betala för det? Ska vi skattebetalare eller paret stå för kostnaderna. Många par kanske inte har råd eller vill lägga ut ”onödiga” pengar men inte vill jag betala nån annans otrohetsproblem så att säga.

  4. Pelle Billing skriver:

    Jag menar att alla barn ska testas vid födseln, precis som att alla nyfödda testas för fenylketonuri. Givetvis skulle detta bli en viss kostnad för staten, men priset för DNA-testning sjunker snabbt. Vinsterna skulle också bli betydande: för barnet, för föräldrarna och för samhället.

  5. seww skriver:

    Jo det har du nog rätt i.
    Nåja, vi får väl se vad händer och fötter.

  6. Logitech skriver:

    Vad skulle regelmässig testning om vem som faktiskt är far till barnen kosta, i grova drag?

  7. David Eliason skriver:

    Låter som en bra idé, under förutsättning att pappans och barnets integritet kan garanteras till 100%. Dvs. resultat av både pappans och barnets DNA-prov ska förstöras efter att det är bekräftat att pappan är far till barnet. Annars kommer det bli samma ändamålsglidning som för PKU-registret. Ett stort statligt DNA-register över samtliga medborgare.

  8. Stina skriver:

    Idén att en man inte vill försörja något annat än sitt biologiska barn, känns lite gammaldags. Idag med alla styvfamiljer och adoptioner är det ju ganska många föräldrar som inte delar gener med sina ungar. Men älskar dem ändå.
    Att låta de fäder som vill faderskapstesta ungen, tycker jag självklart är en bra idé. Men att rutinmässigt göra det ser jag ingen anledning till. För mig luktar det storebrorssamhälle och ett intrång i den personliga integriteten. Man ska ha rätt att inte vilja veta.

    PS Jag har inga barn, är 50 år och har således ingen oäkta unge att försvara varken nu eller i framtiden ;-)

  9. Tommy Jonsson skriver:

    Bra och viktig artikel!
    Vore det inte också möjligt att göra denna DNA-test redan före barnets födelse för att båda biologiska föräldrarna skall få en bättre möjlighet att förbereda sin viktiga föräldraroll.
    Ett DNA-test hos en privat firma kostar troligtvis 5 000:- men gäller dock inte i en svensk domstol om jag förstått det rätt.
    Pelle jag tycker att din artikel skulle passa bra in i höstens motionsinlämning.

  10. Access skriver:

    Jaså, Stina. Så du ser inget problem med ”intrång i den personliga integriteten” gentemot alla de män som under falska förespeglingar om egen avkomma luras in i ekonomiska och emotionella investeringar i ett barn som inte är sitt?

    Efter en DNA-testning finns ju fortfarande möjligheten för mannen att välja att försörja och fostra barnet, även om det inte är hans. Skillnaden är ju att det då sker under ärlighet och uppriktighet från mamman.
    Vad är problemet med det?

  11. Pelle Billing skriver:

    @logitech
    Kommersiella DNA-test finns för under 1700 kr, så ett icke vinstdrivande test blir betydligt billigare. Kostnaden faller också snabbt.

    @David
    Bra poäng med att proven inte ska vara kvar i statens ägo.

    @Stina
    Frågan är hur högt man kan klassa rätten att inte veta. Barnets rätt till bägge sina föräldrar och en långsiktig emotionell/ekonomisk trygghet torde vara viktigare.

    @Tommy
    Motionsinlämning? Är du politiskt aktiv?

    @Access
    Mycket bra poäng om att man kan ju frivillig ta på sig ett faderskap, även om man inte är biologisk pappa. Och då gör man det med öppna ögon. Det enda som krävs är att den biologiska pappan är redo att adoptera bort barnet.
    Ärlighet varar helt klart längst i de här fallen, och ärlighet är det enda som kan ge barnet en långsiktig trygghet.

  12. noirs skriver:

    Riktigt bra inlägg!

  13. Tommy Jonsson skriver:

    Nej jag är inte politiskt aktiv men har sedan 1990 varit aktiv i att förändra barnets och faderns relationer i olika föräldragrupper och för att införa förbättringar i Föräldrabalken.

  14. Pelle Billing skriver:

    Låter intressant Tommy. Skicka gärna ett meddelande under ”kontakt” så att jag får din mejl.

  15. Tommy Jonsson skriver:

    Uppgivande av falsk familjeställning är klassa som ett allvarligt brott, men det gäller tydligen inte för kvinnor som gör detta medvetet och män som påtar sig fadersrollen utan att vara biologisk far.
    Pelle är det tekniskt möjligt att göra en DNA-test före barnets fördelse?

  16. Pelle Billing skriver:

    Det är tekniskt möjligt, men inte riskfritt, och rekommenderas därför inte. Utan det enda som är aktuellt är att göra det på nyfödda, för det är helt riskfritt.

  17. [...] DNA-testning av alla nyfödda för att fastställa faderskap. Detta behövs för att säkerställa barnets emotionella och ekonomiska trygghet, och för att män ska veta lika säkert som kvinnorna vilka barn som är deras. [...]

  18. wysiwyg skriver:

    Intressant artilkel, varför förutsätts det att gifta kvinnor bara håller sig till sin man, medan det förutsätts att sambo-kvinnor knullar runt?

Google