Statsfeminismen del 1

23 maj 2009, av Pelle Billing

Sverige är på många vis ett progressivt land, där vi klarar av att kombinera demokrati, fri forskning och en humanistisk människosyn. Sverige har även en lång tradition av att hylla rationalitet och logisk tänkande, inte minst genom att samhället förlitar sig på forskningen för att få ett korrekt beslutsunderlag i viktiga frågor. Man kan säga att vi har en målsättning och tradition av att fatta beslut som baseras på rationalitet och forskningsverifierade fakta.

Av någon anledning så gäller inte dessa välbeprövade principer när det gäller jämställdhetsområdet, utan här har den svenska regeringen en längre tid valt att sätta ideologi och retorik före den kunskap som forskarsamhället kan bidra med.

Följande citat är taget från ”Jämt och ständigt – Regeringens jämställdhetspolitik och handlingsplan för mandatperioden”:

Trots en lång historia av aktivt jämställdhetsarbete präglas vårt samhälle fortfarande av en könsmaktsordning. Arbetet måste fortsättningsvis ges en mer feministisk inriktning. Det innebär att vi måste vara medvetna om att det råder en könsmaktsordning, att kvinnor är underordnade och män är överordnade, och vilja förändra den. Det innebär också att regeringen betraktar manligt och kvinnligt som ”sociala konstruktioner”, dvs.könsmönster som skapas utifrån uppfostran, kultur, ekonomiska ramar, maktstrukturer och politisk ideologi. Könsmönstren skapas och upprätthålls både på det personliga planet och på det samhälleliga planet.

Regeringen betraktar alltså manligt och kvinnligt som sociala konstruktioner, man säger inte att ”all forskning talar för” att manligt och kvinnligt är sociala konstruktioner. Anledningen till att man tvingas formulera sig på detta vis är enkel: forskningen visar att manligt och kvinnligt påverkas starkt av sociala konstruktioner och biologiska skillnader.

Så om man hade beaktat och refererat till den forskning som finns, hade hela underlaget för regeringens jämställdhetspolitik fått skrivas om. Detta är en svindlande tanke, i ett av världens mest progressiva länder.

Citatet ovan nämner även den s k könsmaktsordningen, men det är en hel bloggpost i sig…

Statsfeminismen del 2

Statsfeminismen del 3

 

10 kommentarer på “Statsfeminismen del 1”

  1. Logitech skriver:

    “Jämt och ständigt – Regeringens jämställdhetspolitik och handlingsplan för mandatperioden”. Utgiven: 28 maj 2003.

    http://sv.wikipedia.org/wiki/Lysenkoism

  2. Kristian skriver:

    Postmodernismen handlar, såvitt jag förstår det, bland annat om att föra fram alternativa perspektiv med hänvisning till att inget av dem kan göra anspråk på slutgiltig sanning. Men på något sätt har ändå könsmaktperspektivet upphöjts till allenarådande sanning – dogmatisk i många fall.

  3. Bj0rnborg skriver:

    Ja, det slående i ovan citat är det helt oproblematiserade och orefererade; ”präglas vårt samhälle fortfarande av en könsmaktsordning”.

    Jasså? Bevisa det med objektiv forskning tack.

  4. Oskar skriver:

    Sorgligt att vår regering kan stödja den här typen av pseudovetenskaplig smörja! I synnerhet borde man kunna förvänta sig mer av en borgerlig regering. Ungefär som om regeringen skulle få för sig att stödja enbart en religion. Idag har feminismen blivit statsreligion, eller i alla fall en del av den statligt sanktionerade helgedomen.

    Usch!

  5. Paddan skriver:

    Kristian

    Exakt! Det är fullständigt ironiskt hur blind postmodernismen är för att de har gjort könsmaktsordningen till det övergripande och enda giltiga perspekivet. När man försöker påpeka detta så blir försvarstalet i stil med ett cirkelresonemang. Oftast verkar de flesta inte ha förstått den vetenskapliga metoden dock. Visst kan det vara så att en del vetenskapskvinnor ;-) inte genomgående har reflekterat över exakt hur diskurser och politik påverkar och genomsyrar samhället… men vetenskapen idag är för Guds skull inte exakt likadan som förr i tiden.

  6. Tanja Bergkvist skriver:

    Och jag minns att det i samma handlingsplan (lästa bara de första få sidorna) stod något i stil med att ”Könsmaktsordningen förföljer oss från att vi föds, genom hela livet och ända till graven”. Ung detta stod alltså de denna (förra regringens) handlingsplan!!! Förresten Pelle, bra länk om biologiska skillnader! :-) Nu har jag åter tillgång till nätet – hade lite problem med uppkopplingen i veckan och kunde bara använda nätet i några timmar under hela veckan men nu är allt ok!

  7. Kristian skriver:

    Exempel på när man klamrar sig fast vid könsmaktsordning: fifflande näringslivstoppar eller makthavare. Om en man eller grupp män ertappas med handen i syltburken så fifflar de för att de är män. Om en kvinna ertappas på samma sätt så är det ”drevet som går” och media som vill sätta åt henne bara för att hon är kvinna.

    Pelle har ett jättebra exempel om forskning inom sjukvården som tidigare bara utfördes på män – för att skydda kvinnor – i kommentaren till Stadsfeminism del 2.

    Det påminner om mannen som fick två slipsar av sin mor. Han tog på den ena nästa gång han kom på besök hos modern som då sa: ”Jasså, du tyckte inte om den andra?!”

    Hur man än gör blir det fel… eller i fallet feminism, vad man än gör så är det ett ”bevis” på den rådande könsmaktsordningen.

  8. [...] Det är inte utan att jag blir något mörkrädd när jag läser detta, med tanke på vilken påverkan radikalfeminismen och genusvetenskapen redan haft på svensk politik. Dessa åsikters starka inflytande på regeringsdokument och jämställdhetspolitik har som bekant lett till begreppet “statsfeminism“. [...]

  9. [...] Statsfeminismen del 1 [...]

Google