Könskamp?

20 maj 2009, av Pelle Billing

I dagen samhälle pratas det inte sällan om könskamp. Framför allt är det flera grenar av feminismen som pratar om en kamp mellan könen som om det vore en direkt parallell till klasskamp. Även om det på ytan kan verka som att detta resonemang stämmer, så faller det i samma ögonblick som vi tränger djupare.

Som jag visade i mitt förra inlägg, så har män och kvinnor i första hand samarbetat genom historien. Pressen för att överleva har varit så stark, att man inte haft lyxen att engagera sig in någon slags könskamp. Prioriteten för män och kvinnor har varit att göra det som krävs för att ens barn ska överleva, och utifrån den målsättningen har man samarbetat och fördelat arbetet så effektivt som möjligt.

Dessutom så är män och kvinnor inte två olika samhällsklasser. Rika kvinnor och män kan leva väl, medan fattiga kvinnor och män får kämpa för sin överlevnad. Detta är nog självklart för de flesta, och att försöka argumentera för att kön och klass har mycket gemensamt blir snabbt ohållbart.

Inte sällan försöker man trots allt påvisa att kvinnor är en slags underklass genom att citera statistik om hur mycket av världens tillgångar som kvinnor äger. Även om det stämmer att män äger mer av jordens tillgångar än kvinnor, så är detta faktum inte tillräckligt för att bevisa att kvinnor skulle vara underordnade män.

Man glömmer då nämligen den andra sidan av myntet, vilket är det pris som män betalar för att de tjänar mer pengar. Män gör de farliga jobben, män tvingas ut i krig, män har färre vänner och sämre relation till sina barn, osv. Det är sålunda långt ifrån uppenbart vilken av könsrollerna som är ”bäst” eller ”sämst”, och viktigast är väl ändå att vi jobbar aktivt med att förbättra bägge könens situation i samhället?

Om vi verkligen vill förbättra bägge könens situation i samhället, måste vi börja med att kartlägga alla de mansfrågor som har kommit i skymundan p g a feminismens fokus på kvinnofrågor. Därför kommer jag regelbundet att beröra olika mansfrågor i denna blogg. Och eftersom feminismen inte sällan missar att beröra just de kvinnofrågor som de facto är ett problem för kvinnor i dagens svenska samhälle, så kommer jag ibland att ta upp även kvinnofrågor.

Endast genom att vi alla får en komplett bild av både mans- och kvinnofrågor kan vi få till stånd en nyanserad och konstruktiv debatt om dynamiken mellan könen.

 

14 kommentarer på “Könskamp?”

  1. Pär Ström skriver:

    Klokt resonerat som vanligt. Jag skulle vilja lägga till ytterligare en aspekt på det där om att kvinnor genomsnittligt äger mindre tillgångar än män. De allra flesta kvinnor lever i en relation tillsammans med en man med vilken de delar livsstil. Det gör att även om en förmögenhet är skriven på en man så drar hans kvinna, om han har en sådan, lika stor nytta av välståndet. Detta förhållande skymtar då och då fram i media, när en fru till en ytterst förmögen man tar ut skilsmässa och tilldelas hundratals miljoner.

  2. Tommy Jonsson skriver:

    Grattis Pelle.
    Har följt och uppskattat det du skriver. Tror också att du får större genomslagskraft på din svenska blogg.
    Lycka till

  3. Pelle Billing skriver:

    Pär: Bra tillägg, jag håller med.

    Tommy: Tack för berömmet!

  4. Paddan skriver:

    Pär o Pelle:

    Fast problematiken var väl kanske att kvinnor som inte äger tillgångar och egendom är, ekonomiskt sett, i ett underläge. Din frihet är i högsta grad påverkad av vilka ekonomiska förhållanden du har. Och om du som kvinna är hemmafru så får du ingen pension och blir då väldigt beroende av mannen.

    Lösningen skulle kanske kunna vara att ge betalt för att vara hemmafru eller hemmaman. Hur nu det skulle finansieras.. hehe

  5. Pelle Billing skriver:

    Paddan,

    Jag håller med om att ekonomisk självständighet är viktigt för alla individer. Man skulle kunna experimentera med lösningar såsom att intjänade pensionspoäng under ett äktenskap delas lika mellan parterna, osv.

    Men det som är viktigt att komma ihåg är att medan vi jobbar för att säkerställa kvinnors ekonomiska situation, så måste vi även jobba för männens psykosociala situation och åtgärda ”farligheten” på jobbet.

    Gender equality is a two way street ;)

  6. Paddan skriver:

    ”Men det som är viktigt att komma ihåg är att medan vi jobbar för att säkerställa kvinnors ekonomiska situation, så måste vi även jobba för männens psykosociala situation och åtgärda “farligheten” på jobbet.”

    Borde vara en självklarhet som inte behövde yttras ens.

  7. Olof skriver:

    Paddan:
    ”Och om du som kvinna är hemmafru så får du ingen pension och blir då väldigt beroende av mannen.”
    Vi män är, oavsett om vi jobbar eller inte, beroende av kvinnan för att få tillgång till våra barn, detta medan kvinnorna blir allt mindre beroende av män för försörjningen. Därför har vi idag en kraftig slagsida på relationen mellan könen.

  8. Kristian skriver:

    Ja, jag tror att det är fantastiskt viktigt att diskutera frigörelse från båda könsrollerna. Det verkar som om diskussionerna ser olika ut för kvinnor respektive för män. Kvinnor är offer, kvinnor är förtryckta, kvinnor är starka, kvinnor ska vara mödrar, göra karriär, ska välja själva, men får inte vara hemma med barn och svika sina systrar eller göra karriär och svika sin familj.

    Män däremot… ja, hur ska vi vara? Hur ser vår frigörelse ut? Och från vad? Det sägs ju att vi är de som är lyckligt lottade…

  9. Pelle Billing skriver:

    Kristian,

    Mycket intressant fråga. Jag tänker mer och mer på den, och kommer att skriva om det framöver. Vi vet att feminismen är destruktiv på flera sätt, men vad är det konstruktiva alternativet? Vad vill vi uppnå för män och kvinnor?

  10. KimhZa Bremer skriver:

    Pelle,

    Vad bra att du nu även bloggar på Svenska! Jättebra och viktiga inlägg.

  11. Fredrik S skriver:

    Välskriven och angelägen blogg, kommer att följa den och sprida till andra. Tack.

  12. Kristina skriver:

    Kristian:
    ”Ja, jag tror att det är fantastiskt viktigt att diskutera frigörelse från båda könsrollerna.”
    Mycket intressant, jag tror det är vägen framåt, egentligen vill vi väl ses som individer i första hand? Vi behöver reformera feminismen också, städa ut offermentalitet och se till de positiva kvinnlig egenskaperna!
    Och hitta ett samarbete med en god rörelse på den manliga sidan.

  13. Pelle Billing skriver:

    Kristina (och Kristian):

    Yes, här närmar vi oss kärnan i debatten. Själv är jag en stark förespråkar för mindre stereotypa könsroller, och att folk i framtiden mest ska rycka på axlarn om en kvinna eller man gör ett otypiskt yrkesval eller livsstilsval. Samtidigt tror jag att det är fullt möjligt att prata om positiva manliga och kvinnliga egenskaper på gruppnivå.

    Men det är svårt att föra ut dessa två budskap sida vid sida, eftersom det kräver en viss nyansering av debatten.

  14. Kristina skriver:

    Pelle, jag håller med om ditt senaste inlägg, jag hoppas också på detta. Kul att höra denna åsikt som sällan framförs av män, vad jag har hört hittills, bra.
    Och visst kan det behövas fler forum. Jag ser det som mycket bra med den framväxande ”mansrörelsen”, fast vi kvinnor kan ju inte föra kampen åt er. Idag omformas könsrollerna för både kvinnor och män. Vi kvinnor har kommit en bra bit på väg i omvälvningen och kanske har ett och annat tips att ge? Det behövs i vilket fall en ödmjukhet gentemot de specifika svårigheter som vi har utifrån kön. Samtidigt kan vi väl se att vi har färre svårigheter än många andra länder totalt sätt?

    Det svåra, tycker jag, är hur vi förmedlar mindre stereotypa roller till nästa generation, våra barn.
    Skall vi handla kompensatoriskt eller inte? Även med de bästa föresatser är detta en svår nöt. Massor av debattsidor ägnas åt färger på barnens kläder och liknande. Denna debatt förtjänar ett större forum anser jag. Många är de nyblivna föräldrar som lägger mycket tankemöda själva på detta… Tyvärr har jag själv mycket funderingar men inget färdigt svar i denna frågan.

Google