Jakob Wallenberg om kvotering

29 maj 2009, av Pelle Billing

För en dryg vecka sedan intervjuades Jakob Wallenberg på E24 Kvinna. Fokuset var på varför kvinnor inte utgör en större andel av styrelseledamöterna i svenska företag. Wallenberg räds inte för att säga sanningen som han ser den, samtidigt som han framstår som nyanserad och eftertänksam under hela intervjun.

Jacob Wallenberg identifierar problemet som att svenska kvinnor ofta hoppar av karriären vid 40–45 års ålder, som har framförts i en aktuell undersökning.

– Precis när de är på väg in i företagsledningarna, när jag vill ha dem kvar, och när de på allvar skulle kunna kvalificera sig för till exempel styrelseposter, då slutar de.

Kan det vara så att kvinnor gör andra livsstilsval än män?

Jag tror också att man får ha förståelse för dem som faktiskt inte vill vara kvar i racet, som hoppar av och vill ta det lugnare. Det kräver enormt mycket arbete att nå toppen. Man måste ha respekt för vad som krävs för att nå seniora positioner.

Detta är något som ofta glöms bort. Man antar att männen är vinnarna eftersom de satsar fullt ut på karriären. Men då har man glömt att definitionen på framgång kan variera. Om ens mål är att ha en lite mer stillsam karriär och gott om tid för sina barn, då blir man ingen vinnare genom att jobba dygnet runt. Om vi bara har en enda definition på framgång så kommer jämställdhet att innebära likriktning, och är det någon av oss som drömmer om ett likriktat samhälle?

Han menar att det kanske finns stråk av ”curlingbarn” hos unga män och kvinnor som vill ha både toppjobb och samtidigt vara hemma med barn, kanske i flera år.

– Jag har inget emot jämställdhet, självklart ska kvinnor ha lika chanser som män till utveckling och befordran, men jag tycker ibland att vissa kvinnor vill förlägga problemet överallt utom till sig själv, i sitt eget individuella liv. Man kan inte lösa allt genom kvotering, ändrade regelverk eller ändrade attityder. En del handlar också om att stå för sina egna val, och ta konsekvenserna. Det går inte att komma ifrån.

– Jag är gärna självkritisk, men kvinnorna måste också se sig själva i spegeln.

Här sticker han ut hakan och vågar säga att kvinnor får stå för sina egna val. Men visst är det konstigt att detta är ett sätt att ”sticka ut hakan”. Borde den inte vara en självklarhet att alla individer får stå för sina egna val och lära sig av sina misstag? Enligt mig är det kvinnoförnedrande att hävda att kvinnor inte är kapabla att göra bra val för sig själva.

Fredrik Reinfeldt är en av dem som har tagit upp att om kvinnor hade funnits i fler ledande befattningar inom näringslivet så har den ekonomiska krisen sannolikt varit mindre omfattande.
…..
– Är det inte lite kvalificerat önsketänkande? säger Jacob Wallenberg. Det kan man ju inte veta särskilt enkelt. Det går inte att säga hur kvinnorna skulle vara när de väl befinner sig på de högsta positionerna.

Att säga att kvinnor har positiva egenskaper att bidra med i näringslivet är en sak, men att beskriva kvinnor som lösningen på världens problem är lite väl magstarkt. Wallenberg vågar dock stå upp för sitt sätt att se på saken.

Jag är intresserad av nya perspektiv, ny kunskap, jag är öppen för förändringar, men jag vill att de ska baseras på stadig grund, inte hastas fram för att tillfredsställa högröstade tillfälliga opinioner.

Detta borde vara en självklarhet, och är i sig nog för att avskriva kvotering till bolagsstyrelser som en rimlig väg framåt.

 

9 kommentarer på “Jakob Wallenberg om kvotering”

  1. Paddan skriver:

    Wow… har inte hört så många intelligenta ord i en intervju på länge! Och från en person som Jakob Wallenberg dessutom. Har inte mycket till övers för ”topparna” men här har han ju faktiskt en stor poäng!

    Tack för länken! :-)

  2. seww skriver:

    Men underbart att se någon som kan lite, våga säga som det är.
    Hoppas bara alla feminister ser denna intervju och börjar inse att så är det bara. Inget konstigt med det.

  3. [...] Intervjun finns här. Pelle Billing har bloggat om den här. [...]

  4. [...] fascinerande att detta är så svårt att greppa i jämställdhetsdebatten. Jakob Wallenberg har uttalat sig om hur svårt det är att få kvinnor att acceptera toppositioner i näringslivet, trots att han [...]

  5. [...] av gammal vana. För de som fortfarande tror på det argumentet så hänvisar jag dels till vad Jakob Wallenberg har att säga i frågan, och dels till vad jag själv skrev i min Newsmill-artikel: Problemet med detta resonemang är att [...]

  6. [...] kvinnor som män som satsar mot toppen. Och bland de kvinnor som är på väg mot toppen är det massor som tackar nej när de får erbjudandet om en tung operativ tjänst alternativt att sitta med i [...]

  7. [...] färre kvinnor tackar ja när de får erbjudande om toppositioner? Jakob Wallenberg har i alla fall stora problem med det [...]

  8. Boel skriver:

    ”Hoppas bara alla feminister ser denna intervju och börjar inse att så är det bara.” Men, det är väl en del av det som ”vi”, feministerna, inser. Att det finns få kvinnor i företagsstyrelser grundas säkert till viss del i att ”gubbarna” inte vill ha in kvinnor. Men den största pressen på att INTE göra det livsvalet kommer från andra håll: Från de värderingar som fortfarande är starka i samhället, det faktum att de flesta mammor, helst i generationen som nu är 40-50, tar den största arbetsbördan hemma, störst ansvar för barnen. Jag har hört liknande scenarier beskrivas tidigare, inom akademin, där 50% män och 50% kvinnor erbjöds plats i styrelse, och andelen som tackade nej var väldigt mycket högre hos kvinnorna. ”så är det bara.” – men det är ju just detta vi vill förändra, inte sant?, de olika förväntningarna och belastningarna på grund av kön. Olikheterna mellan könen uppehålls av alla i detta samhälle – de flesta måste med för att vi ska kunna vända skutan.

    Kvotering är ett extremt verktyg. Som kanske måste användas? Men jag tror att det finns andra instanser i samhället som borde ”kvoteras” innan just styrelser gör det. Föräldraledighet tex, där det ju oftast finns just två föräldrar som barnet helt logiskt borde ha lika stor rätt till. En sådan förändring skulle nog generera förändringar ända upp i styrelserna.

  9. [...] könen. Undersökningar har visat att kvinnor mindre ofta söker ledande befattningar och oftare tackar nej till erbjudanden om sådana. Och tärningsspelet visar oss att även om så inte var fallet, skulle [...]

Lämna en kommentar

Google