Statsfeminismen del 2

31 maj 2009, av Pelle Billing

En av de viktigaste byggstenarna inom statsfeminismen är begreppet könsmaktsordning. Som jag tidigare citerat här på bloggen, så är regeringens utgångspunkt denna:

Trots en lång historia av aktivt jämställdhetsarbete präglas vårt samhälle fortfarande av en könsmaktsordning. Arbetet måste fortsättningsvis ges en mer feministisk inriktning. Det innebär att vi måste vara medvetna om att det råder en könsmaktsordning, att kvinnor är underordnade och män är överordnade, och vilja förändra den.

Statsfeminismen skriver således under på att män är överordnade och kvinnor är underordnade. Detta är ett mycket intressant påstående. Trots att vi har lagar, jämställdhetsombud och en hel statsapparat som kämpar för lika rättigheter mellan män och kvinnor (och ibland enbart för kvinnors rättigheter), så anses män vara någon typ är härskare och kvinnor någon typ av undersåtar.

Låt oss därför göra en typ av tankeexperiment som jag brukar använda mig av. Låt oss jämföra den traditionella mans- och kvinnorollen med en situation där vi de facto har en över- och underordning, nämligen förhållandet mellan slavar och slavägare. Ifall kvinnor verkligen är underordnade, så bör deras roll mer likna slavarnas, medan männens roll mer bör likna slavägarnas.

Här är en översikt av den situation som råder för slavar:

  1. Slavar får göra det tunga jobbet
  2. Slavar får göra det farliga jobbet
  3. Slavars liv värderas lägre än slavägarnas liv
  4. Slavarna har bara ett samhällsvärde så länge de kan prestera något
  5. Slavar har ingen röst i samhället
  6. Slavar får inte rösta
  7. Slavar är fast i hemmet
  8. Slavar kan inte tjäna pengar

Stämmer det att slavarnas situation korresponderar till kvinnors traditionella könsroll? Om vi tittar på punkt 5-8, så får vi onekligen en bild av att kvinnors situation liknar slavarnas, och det är denna del av verkligheten som radikalfeminismen valt att fokusera på – vilket i förlängningen har lett till begreppet könsmaktsordning.

Men det är bara om vi aktivt ignorerar punkt 1-4 som vi kan behålla illusionen om en könsmaktsordning. För när vi tittar på hela verkligheten, och inkluderar de problem som fanns och finns med den manliga könsrollen – ser vi plötsligt en helt annan bild. När vi faktorerar in punkt 1-4 inser vi snabbt att könfrågor och jämställdhet är ett komplext område, som i allra högsta grad inkluderar bägge könen.

Det är hög tid att Sveriges regering börjar ta ett helhetsgrepp på könsfrågorna, och släpper den förenklade bild av verkligheten som har presenterats av radikalfeminister och genusvetare. Feminismen har helt klart sina poänger, men den presenterar bara halva verkligheten, och det duger inte i längden.

Statsfeminismen del 1

Statsfeminismen del 3

 

Jakob Wallenberg om kvotering

29 maj 2009, av Pelle Billing

För en dryg vecka sedan intervjuades Jakob Wallenberg på E24 Kvinna. Fokuset var på varför kvinnor inte utgör en större andel av styrelseledamöterna i svenska företag. Wallenberg räds inte för att säga sanningen som han ser den, samtidigt som han framstår som nyanserad och eftertänksam under hela intervjun.

Jacob Wallenberg identifierar problemet som att svenska kvinnor ofta hoppar av karriären vid 40–45 års ålder, som har framförts i en aktuell undersökning.

– Precis när de är på väg in i företagsledningarna, när jag vill ha dem kvar, och när de på allvar skulle kunna kvalificera sig för till exempel styrelseposter, då slutar de.

Kan det vara så att kvinnor gör andra livsstilsval än män?

Jag tror också att man får ha förståelse för dem som faktiskt inte vill vara kvar i racet, som hoppar av och vill ta det lugnare. Det kräver enormt mycket arbete att nå toppen. Man måste ha respekt för vad som krävs för att nå seniora positioner.

Detta är något som ofta glöms bort. Man antar att männen är vinnarna eftersom de satsar fullt ut på karriären. Men då har man glömt att definitionen på framgång kan variera. Om ens mål är att ha en lite mer stillsam karriär och gott om tid för sina barn, då blir man ingen vinnare genom att jobba dygnet runt. Om vi bara har en enda definition på framgång så kommer jämställdhet att innebära likriktning, och är det någon av oss som drömmer om ett likriktat samhälle?

Han menar att det kanske finns stråk av ”curlingbarn” hos unga män och kvinnor som vill ha både toppjobb och samtidigt vara hemma med barn, kanske i flera år.

– Jag har inget emot jämställdhet, självklart ska kvinnor ha lika chanser som män till utveckling och befordran, men jag tycker ibland att vissa kvinnor vill förlägga problemet överallt utom till sig själv, i sitt eget individuella liv. Man kan inte lösa allt genom kvotering, ändrade regelverk eller ändrade attityder. En del handlar också om att stå för sina egna val, och ta konsekvenserna. Det går inte att komma ifrån.

– Jag är gärna självkritisk, men kvinnorna måste också se sig själva i spegeln.

Här sticker han ut hakan och vågar säga att kvinnor får stå för sina egna val. Men visst är det konstigt att detta är ett sätt att ”sticka ut hakan”. Borde den inte vara en självklarhet att alla individer får stå för sina egna val och lära sig av sina misstag? Enligt mig är det kvinnoförnedrande att hävda att kvinnor inte är kapabla att göra bra val för sig själva.

Fredrik Reinfeldt är en av dem som har tagit upp att om kvinnor hade funnits i fler ledande befattningar inom näringslivet så har den ekonomiska krisen sannolikt varit mindre omfattande.
…..
– Är det inte lite kvalificerat önsketänkande? säger Jacob Wallenberg. Det kan man ju inte veta särskilt enkelt. Det går inte att säga hur kvinnorna skulle vara när de väl befinner sig på de högsta positionerna.

Att säga att kvinnor har positiva egenskaper att bidra med i näringslivet är en sak, men att beskriva kvinnor som lösningen på världens problem är lite väl magstarkt. Wallenberg vågar dock stå upp för sitt sätt att se på saken.

Jag är intresserad av nya perspektiv, ny kunskap, jag är öppen för förändringar, men jag vill att de ska baseras på stadig grund, inte hastas fram för att tillfredsställa högröstade tillfälliga opinioner.

Detta borde vara en självklarhet, och är i sig nog för att avskriva kvotering till bolagsstyrelser som en rimlig väg framåt.

 

Historiens betydelse – del 2

27 maj 2009, av Pelle Billing

Detta är del 2 om historiens betydelse för jämställdhet och könsroller; om du inte redan gjort det så läs gärna del 1 först.

Som jag skrev i del 1 så har män och kvinnor inte haft någon könskamp genom historien, det har helt enkelt inte funnits utrymme för något sådant. Människor har haft fullt upp med att skaffa mat och tak över huvudet, medan att analysera könsroller är i högsta grad något som uppstått i välmående industriella samhällen.

Historiskt sett har kampen skett på en helt annan nivå, nämligen mellan olika kulturer. Olika kulturer har alltid tävlat om makt och inflytande, för att i förlängningen kunna uppnå ett välstånd. Det som har avgjort hur en viss kultur har organiserats – inklusive könsroller – är således inte någon könskamp utan istället konkurrensen mellan olika kulturer.

Alla framgångsrika kulturer har upptäckt samma sak: det är fördelaktigt att organisera sig på så vis att män används för högrisk-aktiviteter och att kvinnor hålls skyddade till varje pris.

Kvinnor

Varför är det då så effektivt att hålla kvinnor skyddade? Under primitiva förhållanden hänger en kulturs förmåga att uppnå makt och inflytande ihop med hur stor befolkningen är. Man har därför behövt skydda och vårda varje livmoder som finns, eftersom det endast är en livmoder som kan ”producera” fler människor (varje man kan däremot befrukta många kvinnor, så män har aldrig varit en begränsande faktor för reproduktionen). Detta har bidragit till att kvinnans plats genom historien oftast har varit i hemmet, för det är där hennes liv har varit som tryggast.

Män

Män har istället fått ta på sig alla högriskjobb ute i samhället, såsom handel, krigsföring, byggande, osv. På så vis har män dels fått samarbeta med andra män för att uppnå saker, och dels fått tävla mot andra män för att nå en samhällsposition som medför att man kan försörja en stor familj. Genom att män har tvingats tävla mot varandra för att bevisa sin duglighet (inte sällan med livet som insats), har kulturen kunnat utvecklas och därmed bli mer och mer konkurrenskraftig mot omgivningen. Priset som individuella män har fått betala är att deras liv har värderats betydligt lägre än ett kvinnoliv.

Slutsats

Vad är då poängen med detta resonemang? Jo, att könroller har utvecklats utifrån de krav och yttre förutsättningar som människan har mött genom historien. Således är det en missuppfattning att könsroller bygger på förtryck eller illvilja från männens sida.

Dessutom är det så att bägge könsrollerna har sina respektive problem, och därmed bör samhällsdebatten kring jämställdhet handla om bägge könen. Som vi såg i resonemanget ovan så motsvaras kvinnans instängdhet i hemmet av att mannen förväntas ta på sig farliga jobb eller t o m dö för sin familj och sitt samhälle. Således har bägge könen haft sitt ”ok” att bära genom historien.

Tyvärr fastnar feministisk ideologi ofta i ensidiga perspektiv på könsrollerna, och man orkar endast med att se halva sanningen om jämställdhet och könsroller. Tiden har kommit för ett mer nyanserat samtal som tar hänsyn till både män och kvinnors situation – bortom ideologier och bortom gamla tolkningar av könsrollerna.

(Ifall detta blogginlägg var intressant för dig så läs gärna detta tal av Roy F. Baumeister.)

 

Föreläsning om partnervåld

26 maj 2009, av Pelle Billing

Nyligen så skrev jag en artikel på Newsmill om partnervåld.

25 juni kommer jag att hålla en föreläsning om detta ämne, i första hand för dem som jobbar med att behandla förövare och utsatta. Det ska bli oerhört spännande att se hur en mer objektiv bild av fysiskt och psykiskt partnervåld mottas av dem som jobbar inom området. I Sverige får man ju som bekant inte uppmärksamma partnervåld när det är en kvinna som slår en man, och såvitt jag vet finns det inga behandlingsprogram för kvinnor som slår (uppdatering: man har genomfört ett projekt i Finland med 100 våldsamma kvinnor).

 

Jämställdhetsexpert på pottkanten

25 maj 2009, av Pelle Billing

I denna intervju från Tvärsnytt, så chockar reportern den intervjuade jämställdhetsexperten genom att ställa en fråga om mäns liv och hälsa. Hur förberedd är jämställdhetsexperten (som rimligen bör bry sig om bägge könen) på att få en fråga som rör män? Videon är endast 1,5 minuter lång:

Inget ont om kvinnan som blir intervjuad, utan det är mer än något annat en bekräftelse på att jämställdhet har blivit synonymt med feminism och kvinnors rättigheter.

 

Statsfeminismen del 1

23 maj 2009, av Pelle Billing

Sverige är på många vis ett progressivt land, där vi klarar av att kombinera demokrati, fri forskning och en humanistisk människosyn. Sverige har även en lång tradition av att hylla rationalitet och logisk tänkande, inte minst genom att samhället förlitar sig på forskningen för att få ett korrekt beslutsunderlag i viktiga frågor. Man kan säga att vi har en målsättning och tradition av att fatta beslut som baseras på rationalitet och forskningsverifierade fakta.

Av någon anledning så gäller inte dessa välbeprövade principer när det gäller jämställdhetsområdet, utan här har den svenska regeringen en längre tid valt att sätta ideologi och retorik före den kunskap som forskarsamhället kan bidra med.

Följande citat är taget från ”Jämt och ständigt – Regeringens jämställdhetspolitik och handlingsplan för mandatperioden”:

Trots en lång historia av aktivt jämställdhetsarbete präglas vårt samhälle fortfarande av en könsmaktsordning. Arbetet måste fortsättningsvis ges en mer feministisk inriktning. Det innebär att vi måste vara medvetna om att det råder en könsmaktsordning, att kvinnor är underordnade och män är överordnade, och vilja förändra den. Det innebär också att regeringen betraktar manligt och kvinnligt som ”sociala konstruktioner”, dvs.könsmönster som skapas utifrån uppfostran, kultur, ekonomiska ramar, maktstrukturer och politisk ideologi. Könsmönstren skapas och upprätthålls både på det personliga planet och på det samhälleliga planet.

Regeringen betraktar alltså manligt och kvinnligt som sociala konstruktioner, man säger inte att ”all forskning talar för” att manligt och kvinnligt är sociala konstruktioner. Anledningen till att man tvingas formulera sig på detta vis är enkel: forskningen visar att manligt och kvinnligt påverkas starkt av sociala konstruktioner och biologiska skillnader.

Så om man hade beaktat och refererat till den forskning som finns, hade hela underlaget för regeringens jämställdhetspolitik fått skrivas om. Detta är en svindlande tanke, i ett av världens mest progressiva länder.

Citatet ovan nämner även den s k könsmaktsordningen, men det är en hel bloggpost i sig…

Statsfeminismen del 2

Statsfeminismen del 3

 

Könskamp?

20 maj 2009, av Pelle Billing

I dagen samhälle pratas det inte sällan om könskamp. Framför allt är det flera grenar av feminismen som pratar om en kamp mellan könen som om det vore en direkt parallell till klasskamp. Även om det på ytan kan verka som att detta resonemang stämmer, så faller det i samma ögonblick som vi tränger djupare.

Som jag visade i mitt förra inlägg, så har män och kvinnor i första hand samarbetat genom historien. Pressen för att överleva har varit så stark, att man inte haft lyxen att engagera sig in någon slags könskamp. Prioriteten för män och kvinnor har varit att göra det som krävs för att ens barn ska överleva, och utifrån den målsättningen har man samarbetat och fördelat arbetet så effektivt som möjligt.

Dessutom så är män och kvinnor inte två olika samhällsklasser. Rika kvinnor och män kan leva väl, medan fattiga kvinnor och män får kämpa för sin överlevnad. Detta är nog självklart för de flesta, och att försöka argumentera för att kön och klass har mycket gemensamt blir snabbt ohållbart.

Inte sällan försöker man trots allt påvisa att kvinnor är en slags underklass genom att citera statistik om hur mycket av världens tillgångar som kvinnor äger. Även om det stämmer att män äger mer av jordens tillgångar än kvinnor, så är detta faktum inte tillräckligt för att bevisa att kvinnor skulle vara underordnade män.

Man glömmer då nämligen den andra sidan av myntet, vilket är det pris som män betalar för att de tjänar mer pengar. Män gör de farliga jobben, män tvingas ut i krig, män har färre vänner och sämre relation till sina barn, osv. Det är sålunda långt ifrån uppenbart vilken av könsrollerna som är ”bäst” eller ”sämst”, och viktigast är väl ändå att vi jobbar aktivt med att förbättra bägge könens situation i samhället?

Om vi verkligen vill förbättra bägge könens situation i samhället, måste vi börja med att kartlägga alla de mansfrågor som har kommit i skymundan p g a feminismens fokus på kvinnofrågor. Därför kommer jag regelbundet att beröra olika mansfrågor i denna blogg. Och eftersom feminismen inte sällan missar att beröra just de kvinnofrågor som de facto är ett problem för kvinnor i dagens svenska samhälle, så kommer jag ibland att ta upp även kvinnofrågor.

Endast genom att vi alla får en komplett bild av både mans- och kvinnofrågor kan vi få till stånd en nyanserad och konstruktiv debatt om dynamiken mellan könen.

 

Historiens betydelse – del 1

17 maj 2009, av Pelle Billing

När könsfrågor och jämställdhet diskuteras handlar det nästan alltid om här och nu. Vanliga kommentarer är:

  • Kvinnor är förtryckta av män
  • Kvinnor är underordnade män
  • Könsmaktsstrukturer står ivägen för framtiden

Åsikter av detta upprepas ofta som sanningar, utan att fundera på huruvida de stämmer när man beaktar ett historiskt perspektiv. Vi lever ju inte i en historielös bubbla: de kroppar, den kultur och det samhälle som vi har – är en direkt konsekvens av den utveckling som skett sedan människan först satte sin fot på jorden.

Vem producerar maten?

Ett av de mest intressanta historiska perspektiven som angår jämställdhet och könsroller, är hur människan har producerat mat genom historien. Före industrialismens tidevarv så var ju kampen för överlevnad det mest centrala för alla människor, och att få mat för dagen överskuggade alla andra bekymmer. Så hur påverkades könsrollerna av sättet att producera mat genom olika tidsåldrar?

  • Stenåldern: det var i princip omöjligt för en gravid kvinna att jaga, och även en icke gravid kvinna saknar den muskelstyrka som män har. Således blev jakten männens domän. Kvinnorna var dessutom tvungna att amma barnen i upp till tre år, vilket inte var kompatibelt med jakt, men väl med att samla rötter och växter.
  • Jordbruket: när människan upptäckte att man inte bara kunde så frön i små rännor i jorden, utan att man kunde ploga hela åkrar med hjälp av en häst eller oxe, så revolutionerades matproduktionen. Plogen var dock tung, och krävde en mans muskelstyrka för att manövreras. Dessutom  ökade risken för missfall om en gravid kvinna försökte sig på att ploga. Så återigen var det bäst för kvinnan att jobba nära hemmet, och för mannen att jobba utanför hemmet.

Denna mycket enkla översikt visar tydligt att könsroller har utvecklats utifrån det som är funktionellt, inte p g a något slags förtryck – som det ofta pratas om i feministisk retorik. Män och kvinnor har varit tvungna att samarbeta, inte sinsemellan fajtas, för att kunna säkerställa överlevnaden av sina barn. Att män har dominerat den publika sfären och kvinnor den privata sfären är fullt förståeligt utifrån den historia vi har genomgått.

Givetvis betyder inte detta att könroller är huggna i sten! I dagen samhälle har vi möjlighet att göra nya val, eftersom de flesta jobb inte kräver muskelstyrka och mat inte längre är någon bristvara.

Men det är viktigt att vi för en dialog om könsrollerna utan att skuldbelägga män (eller kvinnor)! Det var män och kvinnor tillsammans som skapade de könsroller vi idag har, så att endast lasta ena könet för detta är både ologiskt och orättfärdigt.

 

Nästa steg på vägen

14 maj 2009, av Pelle Billing

Syftet med denna blogg är att sprida de idéer som behövs för att komma vidare i debatten om könsroller och jämställdhet.

De två grupper som oftast får komma till tals i media tillhör en av följande två kategorier:

  • bakåtsträvare som vill cementera de könsroller som fanns i det traditionella samhället
  • likhetsfeminister (ffa radikalfeminister) som anser att kön är en social konstruktion till 100 procent, och vi får inte slå oss till ro förräns vi har utplånat alla skillnader i beteende och livsstilsval mellan könen

Inget av dessa två alternativ är speciellt tilltalande för mig, eller för en ständigt ökande grupp människor i Sverige och världen.

Framtiden ligger i att våga se alla viktiga faktorer som påverkar män och kvinnor:

  1. Samhällsstrukturer – lagar, politiska beslut, arbetsmarknaden, osv
  2. Kulturella värderingar – normer, könsroller, uppfostran, osv
  3. Biologi – medfödda skillnader i hjärnans struktur och funktion, hormonella skillnader, osv
  4. Egen vilja – som individ har jag alltid tillgång till ett fritt val, och jag kan genomskåda kulturella förväntningar på mig

När vi vågar gå bortom det politiskt korrekta, och utgår från hur fakta ser ut (istället för hur vi skulle vilja att fakta såg ut), först då har vi en möjlighet att få till stånd en konstruktiv dialog och i förlängningen en ökad frihet för både män och kvinnor i vardagen.

(Bloggkartan)

 
Google